RIAA är en akronym för Recording Industry Association of America, som består av stora företag som övervakar inspelning och distribution av musik i USA. Ungefär 90 % av skivbolagen eller distributörerna är medlemmar i RIAA. Föreningens mål är nu främst inriktade på upphovsrättsligt skydd. Detta är en stor förändring från etableringen av RIAA på 1950-talet, där det största problemet var att standardisera kvaliteten på vinylskivor och senare kassettband.
Mycket av förändringen i RIAA, nu under ledning av Mitch Bainwol, beror på de frekventa illegala nedladdningarna eller kopieringen av musik som är upphovsrättsskyddad. När Napster först blev tillgänglig i slutet av 1990-talet hade de flesta plötsligt möjlighet att ladda ner musik utan att betala för det. Bränning av skivor och kopiering av album blev också vanligare med framstegen inom datorteknik.
RIAA försökte aktivt få lagar antagna för att förbjuda fildelningsprogram som Napster, samt att skärpa begränsningen av upphovsrättslagar. I början av det första decenniet av 2000 antogs flera lagar för att höja straffen för dem som gjorde intrång i upphovsrättslagen genom att illegalt kopiera musik, antingen från en datorkälla eller köpta CD-skivor. RIAA har också riktat sig särskilt mot ungdomar i högskoleåldern i en serie kampanjer för att motverka illegala nedladdningar.
Alla tycker inte att RIAA:s nuvarande uppdrag är logiskt eller rimligt. Kritiker pekar på ökad CD-försäljning under Napster-eran och drar slutsatsen att restriktioner för delning eller gratis nedladdningar faktiskt strider mot RIAA:s mål att hjälpa musikalartister och inspelningsstudior. Kritiker hävdar också att RIAA är lite mer än en organiserad brottslighet som sliter av artister, som får relativt lite ersättning för försäljning av CD-skivor, samtidigt som det fastställer priser på CD-skivor för höga vinster för skivbolag.
RIAA-motståndare pekar på stämningar för upphovsrättsintrång mot intet ont anande personer. En rättegång väcktes mot en 83-årig kvinna, en annan mot en 12-årig flicka och en tredje mot en kvinna i 60-årsåldern som aldrig använt en dator. Dessa och andra rättegångar kritiserades av många och skadade RIAA:s trovärdighet.
2003 utfärdade RIAA en amnesti och beslutade att inte förfölja dem som tidigare hade utövat illegal nedladdning. De som skulle komma ren om tidigare upphovsrättsintrång skulle inte åtalas om de lovade att inte göra det igen. Få människor svarade faktiskt på detta erbjudande, och amnestin upphörde ett år senare, eftersom amnesti från RIAA inte skyddade en mot civilrättsliga stämningar från enskilda skivbolag eller artister.
I en mindre kontroversiell form är RIAA också ansvarigt, när så begärs, för att spåra försäljning av skivor, vilket resulterar i att skivor märks ”Gold” eller ”Platinum” beroende på antalet sålda. Något mer kontroversiellt ibland är det orubbliga stödet för konstnärlig frihet som tolkas i det första ändringsförslaget. Många tycker att detta är en av RIAA:s finesser eftersom det tillåter yttrande- och yttrandefrihet och kommer att stödja artister som attackeras för kontroversiella texter.