Retorisk teori är teorin som undersöker retorik i termer av dess språkliga, kognitiva, kulturella och filosofiska implikationer och effekter. Det finns många olika grenar av retorisk teori, men de är alla förenade genom sitt fokus på retoriken i sig och de sätt på vilka den kan användas och tillämpas i olika situationer. De första nedtecknade studierna av retorisk teori kommer från antikens Grekland, där filosofer delade upp retorik i logos, patos och etos. Att skilja mellan retorisk teori och retorik i sig kan vara svårt, men den viktigaste skillnaden är att retorisk teori är mer bekymrad över effekterna av retorik än att praktisera den.
De enklaste distinktionerna inom retorik och retorisk teori är patos, etos och logos. Dessa distinktioner är i huvudsak sätt på vilka retorer syftar till att övertyga människor som lyssnar på dem. Pathos fokuserar på de sätt på vilka talare kan vädja till känslor. Ethos fokuserar på den upplevda attraktionen av en persons karaktär eller expertis. Logos är studiet av logik, och inkluderar hur argument kan dekonstrueras och skapas.
Studenter i retorisk teori är i första hand intresserade av hur de olika färdigheterna i retorik påverkar lyssnaren eller läsaren. Pathos är processen att vädja till känslor och kan analyseras språkligt. Orden som en retor använder för att diskutera ett ämne kan vara känslomässigt neutrala eller känslomässigt laddade. Till exempel kan en händelse beskrivas som ”en slumpmässig händelse med olyckliga konsekvenser” eller ”en travesti, föranledd av en vårdslös regering och hänsynslös övergiven med hänsyn till allmänhetens säkerhet.” Även om dessa två uttalanden kan diskutera samma fråga, använder den senare känslomässigt laddade termer som ”vårdslös överge” för att vädja till lyssnarnas känslor.
Ethos är ett område där talare strävar efter att etablera antingen en moralisk eller intellektuell överlägsenhet på grund av sin tidigare erfarenhet eller karaktär. Effekten som någon med en upplevd moralisk överlägsenhet, till exempel en välgörenhetsarbetare, har på en publik kan vara väldigt annorlunda än den en dömd mördare skulle ha. Politiker försöker vanligtvis använda etos för att ge mervärde till det de argumenterar, eftersom talarens karaktär påverkar publikens uppfattning om vad som sägs. Det är därför det ofta tappas stöd om en politiker hamnar i en skandal.
Den sista stora aspekten av retorisk teori är logos, eller logik. Syftet med logiken är att konstruera eller dekonstruera argument utifrån de resonemang som ligger bakom dem. På många sätt kan felfri logik ha en djupgående effekt på lyssnarnas kognitiva förståelse av vad som sägs. På samma sätt kan bristfällig logik, korrekt identifierad av en motståndare, ha en negativ effekt på lyssnarnas uppfattning om argumentet som framförs. Intressant nog syftar logiken nästan specifikt till att ta bort alla lager av irrelevant information som produceras av både patos och etos.