Renal tubulär acidos är en sjukdom som kännetecknas av ovanligt höga nivåer av surhet i blodet. Det uppstår när njurarna inte kan ta bort tillräckligt med syra från kroppen och driva ut den i urinen. Flera olika symtom kan uppstå, inklusive kronisk trötthet, muskelsmärtor, hjärtklappning och dålig tillväxt hos barn. Utan behandling kan njurtubulär acidos leda till bestående njurskador och eventuellt njursvikt. De flesta fall av renal tubulär acidos kan korrigeras med mediciner och kosttillskott som är utformade för att stabilisera syranivåerna i blodet.
Det finns några olika varianter av njurtubulär acidos som klassificeras efter de delar av njurrören de påverkar och de symtom de orsakar. Den vanligaste typen kallas distal acidos, och syftar på ett problem med den sista delen av en tubuli som normalt utsöndrar syra i urinen. Många fall av distal acidos är ärftliga, men sjukdomen kan också uppstå hos personer med sicklecellanemi, levercirros eller en autoimmun sjukdom som reumatoid artrit eller lupus. Syraobalanser kan sänka kaliumnivåerna i blodet och leda till symtom på instabil hjärtfrekvens, muskelsvaghet och njursten. Små barn kan utveckla rakitis och misslyckas med att nå normala höjder och vikter också.
Renal tubulär acidos kan också uppstå på grund av problem med den proximala änden av en tubuli. Proximal acidos höjer blodets surhetsgrad eftersom för mycket basisk vätska filtreras från blodet och drivs ut i urinen. Liksom distal acidos kan sjukdomen ärftas eller uppstå på grund av en brist i immunsystemet. Vissa patienter som får långtidskemoterapi för cancerbehandling utvecklar proximal acidos som en komplikation. Symtom inkluderar vanligtvis trötthet, aptitförändringar och ben- och muskelvärk.
Läkare som misstänker renal tubulär acidos kan utföra en serie diagnostiska tester för att lära sig om sjukdomens svårighetsgrad, typ och orsaker. Blod- och urinprover screenas noggrant för att bestämma deras syra- och kaliumnivåer. Om en fysisk defekt i njuren misstänks, kan avbildningstester som ultraljud utföras.
Både distal och proximal njurtubulär acidos behandlas genom att öka patienternas intag av baskemikalier. Natriumbikarbonat, den aktiva ingrediensen i bakpulver, är det vanligaste tillskottet. Personer med acidos kan behöva dricka bakpulverlösningar eller ta bikarbonatpiller dagligen för att förhindra att symtomen förvärras. Ett kaliumtillskott kan också ordineras om blodkaliumnivåerna är farligt låga. Regelbunden träning och täta medicinska kontroller är avgörande för att säkerställa att ben- och njurproblem blir bättre med behandlingen.