De flesta individer upplever ett djupt sömntillstånd, känd som REM-sömn (rapid eye movement), där drömmar inträffar, ögonen rör sig snabbt och hjärnaktiviteten tillfälligt förlamar frivilliga muskler. Hjärnan hos personer som lider av REM-sömnstörning signalerar inte effektivt den nattliga förlamningen av musklerna, vilket ofta resulterar i spasmer, slag i ben och armar och till och med utagerande av livliga drömmar. Individer utgör en risk för sig själva och andra på grund av sina våldsamma rörelser och många drabbade upplever fysiska symtom av att de inte får tillräckligt med vila. Läkare kan hjälpa personer med REM-sömnstörning genom att noggrant övervaka deras symtom och ordinera medicin för att hjälpa dem att sova gott hela natten.
Läkare och forskare tror att REM-aktivitet utgör cirka 25 procent av en natts sömn och är mycket viktig för att låta våra kroppar och sinnen återhämta sig och förbereda sig för en annan dag. Individer med REM-sömnstörning störs dock ofta av plötsliga, ofta våldsamma fysiska rörelser. Även om tillståndet kan drabba vem som helst, är det vanligast hos vuxna män. Människor som lider av Parkinsons sjukdom, alkoholabstinenssymptom eller sömnlöshet löper störst risk att utveckla REM-sömnstörningar. Vissa individer upplever symtom som biverkningar från antidepressiva och andra mediciner.
En individ med REM-sömnstörning spänner sig ofta under vad som borde vara ett mycket avslappnat sömntillstånd. Han eller hon kan börja röra sig, sparka, slå eller rycka plötsligt när deras kroppar svarar på drömmar. Många personer med REM-sömnstörning upplever ofta våldsamma drömmar och nattskräck, där löpning, slåss och skrik fysiskt utageras i sängen. De kan lätt skada sig själva eller sin partner utan att minnas händelser morgonen efter en incident.
En person som lider av sjukdomen kan vanligtvis hitta lindring genom att besöka en utbildad läkare, som kan utföra tester för att ställa en diagnos och ordinera lämpliga mediciner. Många patienter måste sova på ett sjukhus eller forskningscenter, där deras kroppar och hjärnaktivitet övervakas och registreras av sofistikerad klinisk utrustning. Läkare tolkar data från sömnstudier för att diagnostisera REM-sömnstörning och överväga behandlingsalternativ. Den vanligaste och mest effektiva behandlingen för sjukdomen är en ångestdämpande medicin som kallas klonazepam, som omedelbart lindrar symtomen och låter patienter uppleva normal REM-sömn.
Symtom på REM-sömnstörning kommer sannolikt att återkomma om patienter slutar med sina mediciner. Därför är det viktigt för de drabbade att noga följa läkarnas order för att förhindra återkommande episoder. Patienter med underliggande medicinska problem, såsom Parkinsons sjukdom, kan behöva ta andra mediciner eller engagera sig i ytterligare behandling för att förhindra sömnproblem.