Regeringens strategiska planering är en typ av planering som görs av statliga myndigheter för att förbereda sig för framtida behov och frågor. Även om viss strategisk planering i regeringen har hänt i tusentals år, har den på senare år blivit mer formaliserad. Dessutom har vissa regeringar, som inser värdet i strategisk planering, mandatplaner från alla, eller nästan alla, myndigheter och avdelningar inom regeringen. Kortfattat kan regeringens strategiska planering definieras som identifiering och plan för att nå ett långsiktigt mål, eller en rad mål, för allmänhetens bästa.
I allmänhet börjar en strategisk plan med två huvudsakliga uttalanden, uppdragsbeskrivningen och visionsförklaringen. Även om dessa två uttalanden är väldigt lika, är de också något olika i deras tillvägagångssätt. Per definition förklarar en mission statement en organisations anledning till existens. En vision är framåtblickande och förklarar hur mission statement kan nås. En organisation för offentliga arbeten kan till exempel ha som uppdrag att skydda och betjäna transportbehov, och dess vision kan innehålla detaljer, som att ha alternativa transportkällor eller ett mer komplett infrastrukturnätverk på plats.
En behovsanalys är ett annat viktigt steg i regeringens strategiska planering. Detta hjälper till att avgöra vad de nuvarande behoven är, men ser också framåt mot vilka framtida behov som kan vara. Regeringar, både lokala och nationella, tycker att behovsanalyser är till hjälp för att avgöra var man bäst lämpar sig för resurser. Till exempel, om en lokal regering ser tillväxtpotential i en viss del av en stad, kan den ägna mer resurser till att förbättra dessa delar för att förbereda sig för den tillväxten. Detta är en inexakt vetenskap, så sådana behovsplaner måste vara tillräckligt flexibla för att ändras.
Nära relaterat till en behovsanalys i regeringens strategiska planering är att utveckla en uppsättning mål. Dessa mål är i allmänhet anpassade för att hjälpa till att möta de problem som upptäckts eller dokumenterats under behovsanalysen. Till exempel, om behovsanalysen visar på behovet av fler gator eller förbättrade gator, kan det läggas in i målen, vanligtvis under en sektion reserverad för kapitalförbättringar. Dessa mål kan också komma med tidslinjer, men inte all statlig strategisk planering kommer att involvera vissa tidsramar.
Längs varje steg på vägen kommer något tillsynsorgan, såsom kommunfullmäktige eller lagstiftande församling, att övervaka processen. När målen har godkänts innebär nästa steg att sätta en handlingsplan på plats. Detta innebär att identifiera nyckelpersoner och definiera deras ansvar i processen. En budget kan sättas ihop, samt eventuell finansiering vid behov. Utomstående entreprenörer kan också anlitas eller konsulteras för projekten.