Reflekterande lyssnande, även känd som aktivt lyssnande, är en kommunikationsteknik där lyssnarna fokuserar på vad talarna säger och ger trygghet att de hör och förstår. Det slutliga målet med reflekterande lyssnande är att talare ska veta att de personer som de pratar med förstår och känner empati för vad de säger. På detta sätt uppmuntras talare mer än i vanliga konversationer att mer fullständigt uttrycka sina tankar och övertygelser och, i slutändan, att komma med sin egen lösning eller lösning på sina problem.
Denna typ av kommunikation är användbar i en mängd olika situationer och är avsedd att validera talaren som person samt att visa acceptans för hans eller hennes tankar och känslor. Det kan vara användbart för terapeuter och rådgivare att använda när deras klienter utforskar sina känslor och problem och hittar lösningar på dem. Denna typ av lyssnande kan också användas i professionella miljöer mellan kollegor och mellan handledare och deras underordnade. Makar, andra i intima relationer och vänner kan också använda reflekterande lyssnande för att förbättra sina relationer genom att förbättra kommunikationen.
För att använda reflekterande lyssnande bör lyssnare använda direkt ögonkontakt och öppet kroppsspråk medan de lyssnar på talare och uppmärksammar deras verbala och ickeverbala signaler. Poängen med aktivt lyssnande är att koncentrera sig på vad talare säger och vad de behöver, så lyssnare bör undvika frestelsen att kritisera, ge råd eller förklara vad de tänker och känner. När talare pratar bör lyssnarna istället använda tekniker som att omformulera vad de trodde att de hörde – ”Det låter som om du säger att du är frustrerad över din chef och vad hon kräver av dig.” De kan också ställa klargörande frågor om de inte riktigt förstår – ”Vad menar du exakt när du säger att du är över att känna sympati för honom?” Lyssnare kan också ställa undersökande frågor som sporrar talare att verbalisera lösningar och ta ansvar – ”Vad tänker du göra för att lösa din konflikt?”
Lyssnare använder ofta kommunikationstekniker som strider mot denna typ av lyssnande, vilket kan vara kontraproduktivt och faktiskt öka talarens känslor av frustration och att bli missförstådd. Att döma, inte uppmärksamma vad som sägs noggrant, minimera talarens känslor, ge oönskade råd och lyssnare som förklarar tankar och känslor vid olämpliga tillfällen är alla exempel på kommunikation som strider mot målen för reflekterande lyssnande. Om verkligt reflekterande lyssnande har ägt rum, bör talare känna sig validerade och att lyssnarna har hört och eftertänksamt reflekterat över vad de sagt och känt.