Rabies är en akut virussjukdom som angriper hjärnan och det centrala nervsystemet hos sina offer. Det är en zoonotisk sjukdom, vilket innebär att den överförs mellan djur och människor, och flera djurarter verkar fungera som reservoarer för rabies. Rabies kan också helt förebyggas genom vaccination, och om det upptäcks tidigt kan tillståndet behandlas. När väl symtom på rabies uppstår är viruset vanligtvis dödligt; få patienter har överlevt en episod av rabies, trots läkarnas bästa ansträngningar.
Ordet ”rabies” kommer direkt från latinet och betyder ”rage”, en hänvisning till de akuta neurologiska symtomen på vissa fall av rabies i slutstadiet. Viruset klassificeras som ett Lyssavirus, i en grupp virus som tenderar att vara stav- eller kulformade. Rabies överförs genom saliv och manifesterar sig vanligtvis hos djur eller människor som har blivit biten av ett offer för sjukdomen. Saliv kommer in i huden genom bettet, vilket ger viruset tillgång till kroppen.
När rabies väl är infekterad kan den förbli latent i flera veckor eller till och med månader. Men när viruset dyker upp, upplever patienten snabbt en rad symtom, inklusive feber, depression, förvirring, muskelspasmer, extrem törst, förlust av muskeltonus, salivutsöndring och känslighet för ljus och beröring. Vissa offer blir hydrofoba, vilket betyder att de är rädda för vatten. När viruset fortskrider orsakar det encefalit, en inflammation i hjärnan och neurologiska symtom blir allt värre.
Patienter i slutstadiet av rabies kan uppleva våldsamma anfall och en förändrad medvetandenivå. Aggressivitet är klassiskt förknippat med rabies, även om det inte förekommer i alla fall. De flesta rabiesbehandlingar fokuserar på analgesi när symtomen blir så allvarliga, där patienten får smärtstillande och muskelavslappnande medel för att lindra anfallen och associerad smärta.
Många djur kan vaccineras mot rabies, och människor som löper risk för exponering kan också vaccineras. Om vaccinerade människor blir bitna behöver de dock fortfarande uppföljningsvacciner för att säkerställa att viruset inte tar fäste och förökar sig. Någon som aldrig har vaccinerats kan ändå bekämpa sjukdomen med en vaccinationsserie efter ett bett. Efter någon typ av djurbett eller sticksår är det en utmärkt idé att spola sårplatsen och uppsöka läkare för att avgöra om uppföljningsbehandling är nödvändig eller inte.
Största delen av världen upplever rabies med varierande svårighetsgrad, även om ett fåtal ö-nationer har lyckats förbli rabiesfria. Import av djur till dessa regioner är strikt kontrollerad, och många andra länder har rigorösa övervaknings- och vaccinationsprogram för att kontrollera rabiesproblemet.