En pygméskog är en skog som kännetecknas av hämmad tillväxt, vanligtvis på grund av rådande markförhållanden, i en sorts naturlig bonsai. Norra Kalifornien är värd för en omfattande del av pygméskog, och en av de enda skogarna av detta slag i världen. Många dvärgversioner av växter och träd kan hittas som växer i denna skog, tillsammans med några unika arter som har anpassat sig till skogens livsmiljö. Eftersom pygméskogen är ett unikt ekosystem skulle många biologer vilja se den bevarad för framtida uppskattning och studier.
Pygméskogen i norra Kalifornien är ett av de mest studerade exemplen på detta ekosystem. Det bildades under tusentals år, när höjningen och förändrade havsnivåer skapade en serie terrasser som skars in i landet. Varje terrass är extremt stor och platt, och var och en har ett helt annat ekosystem, beroende på hur gammalt det är. Vissa biologer hänvisar till dessa terrasser som den ”ekologiska trappan”, eftersom vandrare och forskare kan gå genom flera helt olika miljöer under flera timmar.
Jorden i denna skog är extremt sur och näringsfattig. Dessutom är den mycket tunn och täcker ett extremt fast lager av sten och jord som kallas hardpan. Jorden är ofta hög i järn, så den ser ofta rödaktig ut, medan i andra fall pygméjord är vit och kritig. Växter kämpar redan för att överleva i pygméskogsmiljön eftersom de inte kan söka efter tillräcklig näring, och den hårda pannan förhindrar djup rotbildning. Som ett resultat blir träd och växter hämmade, och växer sällan längre än ett barn.
Vid första anblicken kan denna skog se ut som buskmarker, eftersom vissa av växterna ser så knotiga och ogräsiga ut, men en närmare granskning avslöjar det faktum att många pygméskogsväxter och träd faktiskt är hundratals år gamla, vilket visar en beslutsamhet att leva, även i ogynnsamma förhållanden. I regioner där jorden har mer näringsvärde kan växter växa sig större, i vilket fall skogen klassas som ”övergångspygmé”, med hänvisning till det faktum att den bildar en gräns mellan pygmén och mer konventionella skogar.
Flera sällsynta arter av växter, lavar och mossor finns i pygméskogen. Många av dessa arter är mycket känsliga, trots deras förmåga att trivas under pygméns svåra förhållanden. När livsmiljön är hotad av hög gångtrafik, drar sig några av dessa arter tillbaka till djupare områden i skogen eller försvinner helt. I många parker uppmuntras besökare att stanna på noggrant markerade stigar så att de inte stör pygméekosystemet, och människor bör aldrig skörda saker från pygméskogen, eftersom det kan störa den naturliga balansen på denna unika plats.