Punktproppar är små enheter som passar in i ögats tårkanal. Pluggen är utformad för att blockera kanalen och förhindra att vätska rinner från ögat till näsan. Punktliga pluggar används för att behandla en ögonsjukdom som kallas torra ögon när andra behandlingar inte fungerar.
Torra ögon är en sjukdom med flera olika orsaker, inklusive miljöeffekter, minskad tårproduktion i tårkörtlarna och produktion av tårar av låg kvalitet. Tårar består av flera olika ämnen, inklusive oljor och slem, som bildar en hinna över ögat och håller det fuktigt. Om tårar saknar slem eller oljor kan vätskan vara för vattnig för att skydda ögat ordentligt. Detta orsakar symtom som ögonsmärta och klåda, känslighet för vind, ljus och rök och synstörningar. I sådana fall kan punktpluggar monteras för att bromsa vätskedräneringen.
Det finns flera olika typer av punktpluggar. Den vanliga punktpluggen är monterad på toppen av tårkanalen, eller puncta. För patienten ger dessa en fördel genom att de enkelt kan tas bort och bytas ut. Den tillhörande nackdelen är att pluggar som inte är korrekt monterade också lättare kan förloras. En annan typ av punktpropp, som kallas en intrakanalikulär plugg, är monterad i canalicula, som är själva tårkanalen. Dessa är inte lätta att ta bort eller förlora, men kan inte ersättas hemma.
Punktpluggar kan vara tillfälliga eller permanenta. När de är tillfälliga är de gjorda av kollagen och är monterade för att avgöra om en viss patient kommer att dra någon nytta av pluggarna. Om pluggarna hjälper till att förhindra torra ögon, förses patienten med en uppsättning pluggar gjorda av silikon eller annat syntetiskt material. Dessa pluggar kommer att hålla i flera månader och är lämpliga för personer som lider av säsongsbetonade torra ögon samt personer med en permanent version av tillståndet.
Pluggar som är märkta som ”permanenta” är inte alltid det. Permanenta pluggar kan hålla ett år eller längre, men alla pluggar har cirka 40 % risk att tappa en plugg under de första sex månaderna av användning. Detta beror på att pluggar som sätts in i puncta spontant kan tränga ut sig själva, en effekt som tenderar att uppstå inom de första tre månaderna efter användning. En annan möjlig risk är obehag vid pluggplatsen, vilket förekommer i cirka 10 % av fallen. I dessa fall kan pluggarna behöva tas bort och sättas tillbaka för att säkerställa att de har rätt storlek och form för patienten.