Psykofarmakologi är studiet av läkemedel som har förmågan att förändra någons sinnestillstånd. Det finns två huvudgrenar inom psykofarmakologi: en gren som fokuserar på utvecklingen av psykiatriska läkemedel och en gren som undersöker effekterna av psykofarmaka. Detta område uppstod till stor del under 20-talet, när detaljerad analys av kemiska föreningar blev möjlig, även om människor säkert hade studerat ämnen som kunde förändra mentala tillstånd före 20-talet.
På det kommersiella området tillåter psykofarmakologi forskare att utveckla nya läkemedel i syfte att behandla mentala tillstånd som ångest, mani, depression och psykos. Psykofarmakologer arbetar i laboratorier för att utveckla nya klasser av läkemedel, och sedan kör dessa läkemedel genom rigorösa tester för att fastställa vad deras effekter är innan de släpper läkemedlen för allmänt bruk.
En frustrerande barriär är psykofarmakologin är att den fungerar med den så kallade ”svarta lådan” i hjärnan. Information kommer in och ut i hjärnan, men vad som händer med informationen inuti hjärnan är fortfarande oklart, trots omfattande forskning om hur sinnet fungerar. Därför är det svårt att förutsäga effekterna av ett läkemedel som är utformat för att hjälpa personer med psykologiska och psykiatriska tillstånd, och ibland måste flera läkemedel prövas innan ett effektivt läkemedel kan hittas.
Vissa forskare inom psykofarmakologi är också intresserade av effekterna av psykofarmaka, och tittar på hur dessa läkemedel förändrar mentala tillstånd och hur vissa av dessa substanser kan orsaka permanent skada. Studier av psykofarmaka gör det möjligt för forskare att ta fram behandlingsplaner för personer som har upplevt skada till följd av att de konsumerat sådana läkemedel. Det ger också en del intressant information för antropologer, som ofta är intresserade av användningen av sådana droger i både modern och historisk kultur.
Studiet av psykofarmakologi kan också dyka upp i historisk forskning. Till exempel har fall av dokumenterad masshysteri i vissa kulturer kopplats till användningen av psykofarmaka, som kan ha smälts ned avsiktligt eller av misstag. Sådana droger spelade också en viktig roll i många riter och ceremonier i kulturer över hela världen, från antikens Grekland till djupet av Amazonas djungel.
För att bli psykofarmakolog måste man generellt vara beredd på att gå i skolan väldigt länge. Psykofarmakologer måste vara bekanta med farmakologi, studiet av droger och deras handlingar, samt med psykologi och psykiatri, studiet av mänskliga känslor och mentala tillstånd. Många är fullt kvalificerade läkare som har valt att forska med sina examina, medan andra är doktorer med ett omfattande forskararbete bakom sig.