Pronomenspelet är en typ av verbal taktik som homosexuella, lesbiska, bisexuella eller transpersoner (HBT) ibland använder för att avsiktligt dölja sin sexuella läggning för andra som de tror kanske inte accepterar den. Denna typ av könsneutralt språk undviker medvetet användningen av könsspecifika pronomen som ”han”, ”hon”, ”honom” eller ”henne” när man hänvisar till en signifikant annan av samma kön. Många ersätter plural ”de” eller ”dem” för ett av dessa singulära pronomen. Andra, särskilt i transpersoner, antar alternativa könsneutrala pronomen som ”hir” eller ”xee”, även om dessa termer kan påkalla ytterligare uppmärksamhet på frånvaron av könsspecifikt språk.
Övningen att börja meningar med fraser som ”Min bättre hälft och jag” eller ”Min signifikanta andra och jag” är en vanlig del av pronomenspelet när man refererar till sig själv som en del av ett samkönat par. Vissa homosexuella män och lesbiska kvinnor ersätter pronomenet för det motsatta könet när de hänvisar till sin samkönade partner, även om detta alternativ ibland hånas inom HBT-gemenskapen som ett stöd för diskriminering. Det ses också ofta som ett förnekande av det sanna jaget från talarens sida.
Skälen till att spela pronomenspelet är ofta centrerade kring rädsla för att förlora jobb bland många HBT-personer, och antagandet av detta ibland invecklade språk kan bli mentalt tröttsamt över en längre tidsperiod. Ett behov av att vara vaksam på att förhindra att ett könsspecifikt pronomen hamnar i en avslöjande mening är vanligtvis en distraktion från samtalsämnet. Denna faktor kan ibland ge lyssnaren det felaktiga intrycket att talaren har dålig kommunikationsförmåga. HBT-spelare av pronomenspelet tenderar också att dela så lite som möjligt om sitt privatliv med sina arbetskollegor, vilket kan leda till ökade känslor av utanförskap. Det kan till och med leda till försämrade prestationer i arbetsmiljöer där kamratskap och lagarbete är viktiga delar av jobbet.
Rädsla för familjealienation är en annan vanlig orsak till pronomenspelet i tal. Att undvika ett könsspecifikt pronomen är vanligt när man svarar på frågor från nyfikna familjemedlemmar om en samkönad partner som inte är närvarande vid tillfället. Vissa hbt-personer använder detta språkmönster som en föregångare till att berätta sanningen för sina familjer om sin läggning. Utvecklingen av denna pronomenanvändning är också intressant nog en funktion av engelska och vissa andra språk som saknar ett universellt könsneutralt pronomen.