Prognosen för skelettcancer varierar mycket från patient till patient. Läkare, onkologer och annan vårdpersonal tar många faktorer i beaktande när de tar fram en prognos för en patient som har skelettcancer. De måste överväga vilket skede av skelettcancer patienten har, exakt var i kroppen cancern finns, om cancern har sitt ursprung i benet eller någon annanstans i kroppen och patientens sjukdomshistoria och allmänna hälsa. En gynnsam prognos indikerar att läkaren tror att patienten kommer att svara bra på behandlingen och en ogynnsam prognos för skelettcancer gör att många vanliga behandlingsmetoder sannolikt kommer att misslyckas.
Att titta på den totala överlevnaden fem år efter diagnosen hjälper också läkare att fastställa en prognos för skelettcancerpatienter. Femårsöverlevnaden för skelettcancer varierar från cirka 67-73 procent. Kaukasiska män har den lägsta överlevnaden och kaukasiska kvinnor har den högsta. Dessa siffror representerar en helhetsbild. En individs prognos kan vara bättre eller sämre än genomsnitten.
En av de viktigaste sakerna som läkare överväger när de gör en prognos för skelettcancer är cancerns stadium. Skelettcancer som har spridit sig till lymfkörtlarna eller metastaserats vidare genom kroppen är svårare att behandla. Cancer som diagnostiseras när den fortfarande är helt i benet har en bättre prognos, med en total femårsöverlevnad på cirka 85 procent.
Primär bencancer har sitt ursprung i skelettet och är ofta lättare att behandla om den upptäcks tidigt. Sekundär skelettcancer är cancer som sprider sig till benen från en annan plats i kroppen. Om detta händer efter att den ursprungliga cancern har gått i remission, kan den svara bra på behandlingen. Att behandla sekundär skelettcancer samtidigt som man genomgår behandling för cancer i en annan del av kroppen kan vara särskilt svårt, och prognosen kan vara mindre gynnsam, beroende på hur allvarlig den primära cancern är, var den är lokaliserad och hur den har svarat på behandlingen.
Ett patent som har andra hälsoproblem eller problem kan ha en mindre gynnsam prognos än en bencancerpatient som annars är frisk. Andra medicinska tillstånd och mediciner kan interagera med cancerbehandling och producera eller förvärra biverkningar eller sänka behandlingens effektivitet. Bencancerpatienter bör avslöja alla medicinska problem för sina läkare för att få den mest korrekta informationen och bästa möjliga behandling.
Forskning har fortsatt att bedrivas om skelettcancer och behandlingsmetoder. Forskare och medicinsk personal har gjort framsteg inom områdena strålnings- och kemoterapibehandlingar, vilket gör dem mer användbara och mindre benägna att leda till allvarliga biverkningar. Nya kirurgiska tekniker för att hjälpa patienter med skelettcancer att behålla sina lemmar och fysisk funktion har varit under utveckling på en konsekvent basis. Dessa tekniker minskar ofta amputationsfrekvensen och leder till en mer gynnsam prognos för många patienter. Prognosen för skelettcancer är baserad på så många individuella faktorer att patienter som har diagnostiserats med denna sjukdom bör prata länge med sina läkare om sina individuella behandlingar och sannolikheten för att dessa behandlingar kommer att lyckas.