Primär prevention är ett försök att förhindra en negativ hälsokonsekvens, såsom cancer eller skada, innan den någonsin inträffar. Det ses ofta i folkhälsokampanjer och i hälso- och säkerhetsrelaterade lagar. Detta är en idealisk typ av hälsoprevention om den kan implementeras effektivt.
De tre olika typerna av prevention inom vården är primär, sekundär och tertiär. I primärprevention förhindras sjukdomen/tillståndet helt. Sekundärprevention avser testning och screening för sjukdom för att fånga den tidigt och behandla den innan den orsakar skada. Tertiär prevention är den minst optimala typen av prevention i de flesta fall och används när sjukdomen eller tillståndet redan är närvarande och målet är att förhindra så många negativa konsekvenser som möjligt.
Vissa globala humanitära mål är en typ av primärt förebyggande, såsom tillhandahållande av rent vatten, näringsrik mat och adekvat sanitet. Dessa åtgärder hjälper till att förebygga en mängd sjukdomar och tillstånd. Andra exempel på denna typ av förebyggande har införts i lagar, inklusive krav på säkerhetsbälten och krockkuddar i bilar för att förhindra skador i bilolyckor. Denna typ av prevention ses ofta inom folkhälsan, rättssystemet, utbildningssystemet och andra nationella eller internationella system.
Många primärpreventionskampanjer riktar sig till barn för att förhindra negativa hälsokonsekvenser så tidigt som möjligt, inklusive vaccinationer, lagar som kräver bilbarnstolar och obligatorisk fysisk aktivitet i skolor. Att rikta in sig på tonåringar genom utbildning är en annan vanlig teknik, inklusive kampanjer mot droger och rökning samt sexualundervisning som främjar användning av kondom för att förhindra spridning av sexuellt överförbara sjukdomar. Vuxna och äldre är också måltavla genom att främja saker som tester för cancer och att upprätthålla en hälsosam vikt och aktivitetsnivå.
Primär prevention är idealisk eftersom om det är effektivt krävs ingen behandling. Detta minskar belastningen på hälso- och sjukvården samt förhindrar mänskligt lidande genom att rikta in sig på grundorsaken till hälsokonsekvenserna. Sekundär och tertiär prevention involverar båda en viss behandlingsåtgärd och tar därför inte alltid upp den grundläggande orsaken.
Det är ibland svårt att få finansiering och annat stöd för primärpreventionsprogram eftersom effekten av dessa program är svår att mäta jämfört med effekten av sekundära och tertiära program. Långtidsstudier kan behövas för att visa effekten av primärprevention. Till exempel skulle en studie som visar en minskning av antalet dödsfall i bilolyckor efter att en lag om bilbälte infördes visa effekten av lagen.