Potentiell solenergi är energi som lagras i solen, som kan omvandlas till andra energiformer. Endast en mycket liten del av den energi som finns tillgänglig för oss på jorden från solen fångas och används av människor. De flesta förnybara energikällor som finns på planeten kommer från solens energi. De enda undantagen från detta är geotermisk energi och tidvattenenergi.
Potentiell solenergi anländer till jordens yta i form av ljusvågor, som har färdats från solen genom rymden. Våglängderna för denna solenergi varierar, med det mesta av ljuset i det infraröda eller synliga området och en del i det ultravioletta området. När ljusvågor anländer till jordens atmosfär reflekteras ungefär en tredjedel av energin tillbaka ut i rymden. Resten av energin absorberas av atmosfären, molnen, marken och havet.
En del av den potentiella solenergin som absorberas av jorden omvandlas till andra former av energi som kan användas av människor för att generera kraft. Solenergi får vatten att avdunsta, vilket bidrar till luftrörelser som vind. Vindkraft kan användas för att generera el.
Även den kraft som skapas genom att förbränna fossila bränslen kommer ursprungligen från solenergi. Fotosyntes av växter fångar den potentiella solenergin och omvandlar den till kemisk energi, vilket skapar ny kolbaserad materia. På detta sätt kommer växtmaterial, mat, trä och animaliskt material i slutändan från solens solenergi.
Förutom att använda potentiell solenergi indirekt genom att bränna fossila bränslen eller använda vind och andra naturfenomen för att generera elektricitet, fångar människor också en del solenergi och omvandlar den direkt till elektricitet. En av de viktigaste teknikerna som används för att göra detta är solceller. På atomnivå fungerar solceller eftersom vissa material har förmågan att absorbera ljusvågor och sedan släppa ut elektroner. Elektronerna som frigörs kan fångas som en elektrisk ström. Kisel är en sådan typ av material.
Vetenskapen om solceller upptäcktes först så länge sedan som 1839. I över hundra år var tekniken för dyr för att ha någon utbredd användning. På 1960-talet användes potentiell solenergi för att skapa kraft på rymdfarkoster. Modern teknik har nu avancerat till en punkt där potentiell solenergi kan utnyttjas effektivt, vilket leder till många personliga och kommersiella tillämpningar.