Postmodern poesi är en typ av poesi som har utforskats sedan omkring 1960-talet och som ofta uppmärksammas för några stilistiska och tematiska aspekter. Denna poesi är ofta skriven på ett sätt som är ganska fri form och menat att återspegla tankeprocessen eller organiskt tal genom en ström av medvetandestil. Dessa typer av dikter kan vara svåra att läsa och förstå, och detta görs ofta med flit som ett sätt att reflektera dikten tillbaka mot läsaren. Postmodern poesi behandlar ofta teman om meningslöshet eller brist på verklighet, och visar ofta en existentiell synvinkel.
Termen ”postmodern poesi” kan leda till en hel del förvirring för många människor, även om idéerna bakom sådana dikter är ganska lätta att förstå. ”postmodern” indikerar helt enkelt en stil som följde den ”moderna” rörelsen inom konst och skrivande, som ofta beskrivs som arbetet kring och precis efter de två världskrigen på 20-talet. På 1960-talet resulterade dock motkulturrörelsen som fanns i stora delar av USA i nya typer av konstnärliga uttryck.
Postmodern poesi innehåller ofta teman om rastlöshet och är vanligtvis skriven i ett väldigt fritt format. Linjebrytningar och strukturer kan vara kaotiska eller till synes meningslösa, även om det vanligtvis finns ett syfte med de ovanliga avbrotten. Medan idéer ofta uttrycktes i äldre former av poesi genom separation av rader och skiljetecken, använder postmodern poesi oberäkneliga radbrytningar för att indikera världens kaotiska formlöshet. Själva diktens form tjänar till att förstärka tanken att former är meningslösa och att syftet inte kan påtvingas verket.
Ordordning och val i postmodern poesi kan också vara komplicerat eller svårt att förstå. Berättelsen om sådana dikter kan vara skrivna i en ström av medvetandestil som följer talarens tankar eller ord utan hänsyn till läsaren. Detta är vanligtvis avsiktligt och tjänar till att påminna läsaren om att han eller hon är utanför dikten och bara ser det som poeten vill att han eller hon ska se. Sådana dikter kan till och med håna läsarens försök att skapa mening ur verket, och spegla åtskillnaden mellan poeten och publiken.
Postmodern poesi kan ofta behandla existentiella eller nihilistiska teman. Även om existentialism och postmodernism inte är synonyma, är de ofta relaterade. Sådan poesi kan antyda att världen och livet är meningslösa, eller i slutändan saknar ett syfte som mänskligheten försöker påtvinga den. Dessa teman är inte nödvändigtvis menade att vara deprimerande, utan används istället i ett försök att pressa läsaren bortom hans eller hennes komfortzon och betrakta världen på nya sätt.