Post literacy är ett område inom vuxenutbildningen som fokuserar på att upprätthålla läskunnighet hos personer som nyligen har förvärvat funktionell läsförmåga. Det inkluderar att hitta och använda tillgängliga resurser för vidareutbildning och för att stärka befintlig kompetens. Ett huvudområde inom postläserisk utbildning handlar också om digitala mediers roll som en del av en läskunnig miljö. Denna typ av vuxenutbildning är utformad för att både sänka det genomsnittliga antalet analfabeter vuxna och att utrusta dem med de verktyg de behöver för att fortsätta dra nytta av förmågan att förstå skriven text.
Undervisning efter läskunnighet överlappar ofta med undervisning i vissa aspekter av informationskompetens. Många vuxenutbildningsspecialister är överens om att korrekt igenkänning av text bara är början på att bli helt läskunnig. Eleverna måste också kunna hitta specifika texter och utvärdera dem med avseende på deras användbarhet, oavsett om de är för information eller underhållning. Jämförelser av separata texter och identifiering av fördomar i författare är ytterligare färdigheter som täcks av efterlärandeutbildning. Till skillnad från andra typer av vidareutbildning som fokuserar på att lära ut specifika arbetsfärdigheter, kan denna typ av utbildning användas inom alla områden i livet som involverar tolkning av information.
En annan viktig del av utbildning efter läs- och skrivkunnighet sker på samhällsnivå i områden med högre andelar av växande läskunnighet för vuxna. Sådana åtgärder inkluderar att göra bibliotek och bokbyten lättillgängliga för människor som annars skulle ha haft liten tillgång till dem. Dessa samhällsresurser tillhandahåller både traditionellt tryckt material och andra medier för fortsatt lärande. Många mått på post literacy kan ses i bibliotek som erbjuder inlärningsmöjligheter som blandar läsning med teknikanvändning.
Elektroniska mediers roll är ofta ett område för debatt bland lärare och forskare som studerar post literacy på djupet. Vissa av dem tror att digitala medier gradvis förmörkar skriven text som en viktig informationskälla. De varnar ofta för att denna trend så småningom kan leda till en nedgång i läskunnigheten, vilket resulterar i vuxna som kan få information på ytan genom videoklipp, bilder, ljudbitar och kort onlinetext men som inte kan förstå långa stycken av komplext skrivande på djupet. Ett annat läger av forskare har motsatt uppfattning och hävdar att digitala medier förbättrar snarare än förringar läsförmågan bland vuxna elever. Dessa forskare påpekar ofta att läskunnighet för vuxna är ett flytande snarare än ett statiskt område av fortbildning som hela tiden förändras med den tekniska utvecklingen.