Plutonium är ett metalliskt kemiskt grundämne som klassificeras bland aktiniderna i grundämnenas periodiska system. Detta mycket radioaktiva element används främst i vapen och kärnkraftverk, och det har blivit något välkänt på grund av dessa användningsområden. I naturen är plutonium relativt sällsynt och förekommer i uranrika malmer i spårmängder; det mesta av världens arbetsförråd av detta grundämne erhålls genom neutronbombardement av uran, en nära granne i det periodiska systemet.
När plutonium är isolerat kan dess utseende variera, eftersom det har sex allotropa former, vilket betyder att elementet har sex olika strukturer under normala förhållanden. Dessa former varierar i termer av densitet, även om de alla delar de grundläggande kemiska egenskaperna för toxicitet, radioaktivitet och reaktivitet med många andra element. De flesta former av plutonium är silvergrå, men de oxideras till en matt gul med tiden. Mängder som är tillräckligt stora är också varma vid beröring, på grund av alfapartiklarna som de avger när de åldras.
På grundämnenas periodiska system identifieras plutonium med symbolen Pu och atomnumret 94. Kredit för upptäckten av grundämnet ges vanligtvis till ett team av forskare vid University of California, Berkeley, som upptäckte det 1940 medan de studerade egenskaperna hos uran. Gleen T. Seaborg ledde laget, som även inkluderade Edwin McMillan, Joseph Kennedy och Arthur Wahl. Till en början hölls upptäckten av elementet hemligt, på grund av oro över dess potentiella militära tillämpningar.
Detta grundämne är uppkallat efter planeten Pluto, i en hänvisning till de föregående elementen i det periodiska systemet, neptunium och uran. Förutom att användas i vapen och kraftverk förekommer plutonium även inom medicinsk forskning och kärnkraftsforskning. Det kan vara svårt att arbeta med, eftersom det kan uppvisa konstiga beteenden, ibland som svar på mycket små fluktuationer i dess förutsättningar.
Liksom andra radioaktiva grundämnen utgör plutonium en hälsorisk. Det kan ackumuleras i benmärg och organ som levern, vilket orsakar skador eftersom det avger strålning. Grundämnet kan också bilda föreningar som spontant förbränns vid rumstemperatur, och det kan reagera oroväckande med vissa andra grundämnen. Eftersom plutonium är så sällsynt kommer genomsnittskonsumenter sällan, om någonsin, att interagera med det, och personer som använder elementet i sitt arbete får vanligtvis noggrann säkerhetsutbildning.