Termen ”patois” används för att hänvisa till en mängd olika icke-standardspråk, inklusive provinsdialekter, pidgin-språk och kreolspråk. Vissa människor använder också felaktigt ordet för att referera till specialiserad slang eller jargong; detta är tekniskt felaktigt, eftersom slang eller jargong är en del av ett större språk. Ett välkänt exempel är mängden engelska som talas på Jamaica, som är känd som jamaicansk patois eller helt enkelt patois.
Detta ord kom in i det engelska språket från den ursprungliga franskan 1643. Det tros vara härlett från patoier, som betyder ”att tafsa eller hantera klumpigt”, i en hänvisning till det faktum att språket kan låta väldigt grovt och ofullkomligt. Fransmännen använde ursprungligen termen för att hänvisa till inhemska dialekter, och senare till regionala franska dialekter, som den som talas i delar av Kanada, vilket skiljer dem från den franska som talas i Frankrike.
Många språk har ett stort antal dialekter, och vissa talare anser att vissa dialekter är renare än andra. Till exempel har amerikansk engelska och brittisk engelska avvikit ganska markant sedan 1600-talet, och vissa människor anser att brittisk engelska är den ”rena” formen av språket, och avfärdar amerikansk engelska som en ren patois. Faktum är att bevis tyder på att amerikansk engelska mer liknar engelskan på 1600-talet än brittisk engelska. Talare av antingen amerikansk eller brittisk engelska skulle förmodligen betrakta pidgin-engelska som en patois, eftersom pidgin är så markant främmande för deras öron.
När det gäller kreolspråk, som är komplexa språk som har utvecklats från pidgin till att bli standardiserade, kan termen ”patois” också användas. Många kreolspråk har utvecklats från pidgin-versioner av franska, spanska och engelska, och de är ibland mycket svåra för modersmålstalare av dessa språk att förstå eftersom de har avvikit så radikalt från sina rötter.
Patois är inte fast definierat inom lingvistik, och definitionen beror ibland på var man står och hur man talar. I samtliga fall är innebörden vanligtvis att språket är enklare än sitt moderspråk, och att det är en klumpig imitation av originalet. Dessutom integrerar det ofta främmande ord, vilket återspeglar ett möte mellan kulturer. Talare av en patois kan ha markerade accenter eller sätt att tala som verkar konstiga för andra, särskilt i fall där betydelsen av ord utvecklas till att hänvisa till nya begrepp.