En tillgång är vilken typ av egendom eller finansiellt instrument som helst som är tänkt att vara ett förråd av välstånd för framtiden, samt skapa välstånd i nuet. Att tillgångar kallas problematiska tillgångar innebär vanligtvis att de avskrivs och inte skapar välstånd, utan snarare minskar det. I den amerikanska regeringens och finansdepartementets språkbruk betyder ”oroliga tillgångar” specifikt de som faller inom någon av två brett definierade kategorier.
För det första inkluderar de inteckningar som är skyldiga på antingen bostads- eller kommersiella fastigheter, och alla värdepapper som stöds av dessa inteckningar, vars köp av staten skulle hjälpa till att låna ut stabiliteten till finansmarknaderna. Den andra kategorin inkluderar alla andra värdepapper eller finansiella instrument, vars köp av regeringen bedöms vara nödvändiga av finansministern och Federal Reserves ordförande, återigen för att stabilisera den finansiella marknaden i USA. Köp av den andra kategorin oroliga tillgångar måste godkännas av den amerikanska kongressen innan de äger rum.
Dessa två klasser av oroliga tillgångar ingår i ett amerikanskt regeringsprogram, initierat 2008, känt som Troubled Assets Relief Program (TARP). Som ett resultat av den ekonomiska lågkonjunkturen och det aldrig tidigare skådade antalet utmätningar av bostäder som sågs under denna tidsperiod, drabbades banker som hade lånat ut pengar till bolån och de företag som senare köpte bolånen stora ekonomiska påfrestningar. Dessa var de flesta av de oroliga tillgångarna som den amerikanska regeringen planerade att köpa som en del av TARP-programmet. När dessa tillgångar köps av regeringen tillåter de företagen som hade ägt dem att förbättra sina balansräkningar och undvika att gå i konkurs eller behöva säga upp ett stort antal arbetare.
Företag som räddades från omedelbart misslyckande eller insolvens genom medel från TARP-lagstiftningen kunde förbli i drift, men var också skyldiga att följa villkor som ställdes för användningen av sådana medel, såsom gränser för ersättning till chefer. Effekter som dessa och andra som skapas av TARP-lagstiftningen har varit en källa till mycket kontroverser sedan programmets implementering. Det största målet med det statliga köpet av oroliga tillgångar var att stabilisera finansmarknaderna och tillåta bankinstitutioner som varit i finansiella problem att kunna låna och låna ut fritt igen. När dessa typer av statliga program fungerar som avsett, blir de en snabb lösning på problemen de tar upp, jämfört med tidsramen för att låta problemet vända sig naturligt.