Öringvattenbruk är processen att odla öring, vanligtvis som föda. Detta kan uppnås genom att föda upp fisken i en av många miljöer, som kan variera beroende på den specifika operationen. Öring kan födas upp i konstgjorda eller naturliga dammar, burar byggda i sjöar eller tankar placerade i växthus eller andra strukturer. Andra former av vattenbruk kan också använda burar i marina miljöer, även om öringen i sig är en sötvattensfisk. I de fall öringvattenbruk används för att bevara åar eller sjöar i sportfiskesyfte kallas verksamheten ofta för ett kläckeri istället för en gård.
Öringvattenbruk kan använda en av två olika odlingsmetoder. Metoden som kallas extensivt vattenbruk bygger på naturliga livsmedelskällor, medan intensivt vattenbruk introducerar externa livsmedelskällor. Mängden öring som odlas i ett givet område med den extensiva metoden begränsas av mängden mat som finns tillgänglig i den naturliga miljön, medan intensivodling är strikt begränsad av mängden syre som finns i vattnet. Omfattande vattenodling kan kompletteras med tillsats av gödningsmedel eller andra tillsatser som är utformade för att öka mängden mat som är tillgänglig i den naturliga miljön, medan olika syresättningsapparater kan användas för att öka mängden syre som finns i intensiv jordbruksverksamhet.
Omfattande vattenbruk förekommer vanligtvis i naturliga eller konstgjorda dammar, med matkällor som finns i den naturliga miljön som underhåller fisken. Eftersom denna typ av odling är beroende av naturliga källor, begränsar många omfattande verksamheter sig inte till öring eller någon annan enskild fiskart. En dammmiljö tenderar att innehålla flera olika födokällor, så det är vanligt att odla flera arter med olika utfodringsmetoder i samma dammsystem. Även om det finns begränsningar för den potentiella fiskbiomassan som odlas i dessa typer av system, fortsätter många kommersiella verksamheter runt om i världen att använda dem. Till exempel finns ett särskilt stort antal omfattande vattenbruksverksamheter med öring i Tjeckien.
Intensivt vattenbruk är mer sannolikt att förekomma i tankar, där det är lättare att kontrollera miljön. Dessa kan vara placerade i växthus eller andra strukturer, och detta kan göra att de kan användas i många olika klimat. Genom att mata fisken med en extern födokälla och på konstgjord väg öka syrehalten i tankarna är det möjligt att kraftigt öka mängden fiskbiomassa som skördas i denna form av öringvattenbruk. Vissa problem som är förknippade med denna metod kan inkludera avrinning och föroreningar, men när det används i samverkan med odlingsverksamhet kan avfallet från fisken potentiellt återvinnas som en källa till gödningsmedel.