Ora serrata är en del av ögats anatomi. Denna term användes också en gång för att beskriva en del av den gastroesofageala förbindelsen, men denna användning är föråldrad; även om det kan förekomma i vissa äldre läroböcker, är det inte i stor användning för närvarande. Tack vare de väsentliga skillnaderna mellan ögat och matsmältningskanalen är lyckligtvis den del av anatomin som diskuteras vanligtvis tydlig från sammanhanget, i händelse av att man stöter på en text som använder den äldre termen.
I ögonanatomi markerar ora serrata gränsen mellan näthinnan och ciliärgränsen. Näthinnan är den ljuskänsliga delen av ögat som reagerar på ljus som tillåts filtrera genom pupillen. Totalt utgör näthinnan cirka 70 % av en jordglob, med ett utrymme försett med ciliärkroppen, linsen, iris och pupillen så att ljus kan släppas in i ögat. På platsen där näthinnan slutar och ciliärkroppen börjar, kan ora serrata observeras.
Som namnet antyder har detta område ett sågtandat utseende vid sammanfogningen. Det kan vara brunt, grått eller till och med svart till färgen, beroende på person. Ibland är näthinnan omedelbart intill ora serrata något missfärgad. Detta är vanligtvis normalt, men om missfärgningen börjar plötsligt eller ser ut att förändras med tiden kan det vara ett tecken på ett hälsoproblem för patienten. Denna struktur ligger på framsidan av ögat och är synlig på vissa typer av oftalmologiska undersökningar som utförs för att bedöma en patients ögonhälsa.
Även ibland märkt som ora cilaris retinae, är ora serrata en viktig del av ögats anatomi. Det är korsningen mellan de ljuskänsliga områdena i ögat utrustade med specialiserade celler som reagerar på ljus och de områden i ögat som är ansvariga för att filtrera ljusets intensitet. Hos patienter med näthinneavlossning slutar avlossningen vanligtvis vid ora serrata eftersom detta är platsen där näthinnan officiellt slutar. I sällsynta fall kan avlossningen sträcka sig genom ora serrata och detta kan observeras under en synundersökning.
Det rekommenderas att alla personer genomgår regelbundna ögonundersökningar ungefär vartannat år för att kontrollera tecken på ögonskador. Synnedsättningar kan debutera långsamt och ibland kan problem identifieras i tidiga skeden, innan de har en möjlighet att utvecklas och leda till synförlust. Hos vissa patienter där riskerna är högre kan tätare undersökningar rekommenderas. Vissa samhällen har program som erbjuder synundersökningsfinansiering till låginkomstpersoner som annars inte har råd med vanlig ögonvård.