OpenGL®-programmering är en process genom vilken någon skapar datorgenererade bilder (CGI) genom kod snarare än genom ett program som innehåller en grafisk verktygsuppsättning. Denna process involverar ofta skapandet av kod som exekverar ett antal olika processer, som i sin tur används av programvara för att visa bilder. Någon kan använda OpenGL®-programmering för att skapa tvådimensionella (2D) bilder eller tredimensionella (3D) bilder, som båda ofta används i videospel. Skapandet av CGI genom dessa program innebär ofta användning av ett antal programmeringsmetoder och en hel del kod för att indikera hur objekt ska se ut och agera i en miljö.
Olika element i CGI eller datorgenererade bilder kan skapas genom användning av OpenGL®-programmering. Denna process börjar ofta med skapandet av ett designdokument eller annat arbete som låter en programmerare till fullo förstå vad han eller hon behöver skapa i OpenGL®. Vid denna tidpunkt kan programmeraren börja planera processen för OpenGL®-programmering som han eller hon behöver använda för att skapa de objekt och effekter som används inom scenen. Datorkod skapas sedan av den programmeraren, som används av programvara för att återge de olika elementen i en CGI-scen.
Både 2D eller tvådimensionella och 3D eller tredimensionella objekt och scener kan skapas genom OpenGL®-programmering, beroende på vilket tillvägagångssätt en programmerare tar. I sin enklaste form kan en person använda kod för att indikera var punkter i rymden ska placeras, med hjälp av de axlar som ofta används för att rita grafer i matematik. Dessa individuella punkter som etableras i OpenGL®-programmering kallas hörn. Var och en kan kopplas till andra punkter med linjer, som sedan kan skapa olika former, och dessa former kan skapa 2D-bilder eller kopplas samman för att bilda ytan på ett 3D-objekt.
Ytterligare OpenGL®-programmering används sedan för att etablera olika typer av texturer som kan appliceras på objekten inom en scen. Dessa texturer är 2D-bilder som i princip lindas runt 3D-objekten, en process som kallas texturmapping, vilket gör att objekten ser mer realistiska ut och ger dem mer variation. OpenGL®-programmering används för alla dessa processer, förutom skapandet och tilldelningen av ljus i en scen samt effekter som dimma, eld och vatten. Fördelen med att använda den här typen av tillvägagångssätt är att objekten som skapas genom sådan programmering lätt kan kännas igen och replikeras av många datorsystem, vilket gör att programvara kan köras på olika hårdvaruinställningar enklare.