Problemet med ondskan syftar på en pågående, och kanske oändlig filosofisk och teologisk debatt om Guds natur, Guds existens och hur en person kan lösa frågan om varför ondska finns i världen. Ondskan har visat sig vara en splittrad fråga i årtusenden, före den judisk-kristna-islamiska traditionen. När gudar/Gud ses som allsmäktig är det svårt att förena detta faktum med ondskan i världen. Varför skulle en Gud tillåta ondska att existera, eller tillåta människor att drabbas av konsekvenserna av andra människors onda handlingar? Vissa förklarar bort problemet med ondskan genom att antyda att vi inte känner till Guds plan och att vi inte kan se det yttersta goda som kan bli resultatet av onda handlingar.
Många försöker skapa bra saker från det onda. Antalet föräldraförespråkare och organisationer som har vuxit upp för att hjälpa andra familjer vars barn har mördats eller kidnappats är ett praktiskt sätt att ta itu med problemet. Dessa organisationer grundas vanligtvis som ett resultat av extrem ondska – mord eller kidnappning av ett barn. De löser inte problemet med det onda, och kanske inte ens tar upp Guds existens, men de försöker vända extrem ondska till gott genom att ge hjälp, service och kärlek till andra lidande.
Ur en teologisk eller filosofisk synvinkel behandlas ondskans problem på otaliga sätt. Grundfrågan är följande: Hur kan en allvetande, välvillig, allsmäktig Gud tillåta ondska att existera, och särskilt tillåta att ondska görs mot hans/hennes efterföljare? Vissa förklarar detta som obönhörligt bundet till principen om fri vilja. När människor tillåts göra sina egna val, då kommer vissa människor i slutändan att välja att agera på syndiga (mindre eller större) sätt. Eftersom Gud gav oss den fria viljan kvarstår ondskan, eftersom det är ett val människor kan göra.
Andra menar att problemet är löst genom att säga att de kristnas, judarnas och muslimernas Gud, som skapade den fria viljan, är en opersonlig, inte en personlig Gud. Efter att ha skapat den här världen tillåter han den att vara. Det är svårt att förena begreppet en personlig Gud med problemet med ondskan, eftersom det är svårt att förklara hur en allsmäktig Gud skulle tillåta sina anhängare att uppleva andras ondska. Med andra ord, förekomsten av ondska antyder för vissa att Gud inte alltid väljer att ingripa.
För vissa leder problemet med ondska direkt till ateism. Eftersom Gud inte kommer, eller inte verkar ta en direkt hand i händelser, kan han inte existera. Hur kunde Gud tillåta förintelser eller etnisk rensning? Hur kunde Gud utsätta sitt mest oskyldiga folk (som barn) för övergrepp? Universum är gudlöst, eftersom en god Gud skulle ingripa. För den andliga kan direkt kontakt med tragedin leda till antingen förnyad tro på en okänd masterplan som inte är tydlig för dem, eller så kan det resultera i andlig kris.
Andra ser vissa händelser som ett direkt straff från Gud för vad de anser vara ”onda handlingar”. Vissa plågor och sjukdomar har betraktats som ”rensningar” av Gud – moderna repriser av Sodom och Gomorra. Till och med vissa naturkatastrofer såväl som av människan har skyllts på gudomlig vedergällning för omoraliska handlingar och religiösa eller kulturella sedvänjor.
Sammanfattningsvis är problemet med ondska ett som finns i nästan alla kulturer och alla religioner och leder till följande, och många fler slutsatser:
Människor har fri vilja; därför finns potentialen för ondska.
Gud är opersonlig; därför ingriper han inte för att rädda sina trogna.
Gud har en masterplan som kommer att bli klar för oss med tiden.
Gud kan inte existera, eftersom en kärleksfull Gud inte kunde tillåta ondska att begås med sina barn.
Gud är ombytlig och låter ibland ondska inträffa.
Gud är en personlig Gud som använder ondska som ett sätt att straffa syndare.
Vår förståelse av Gud är minimal och ofullkomlig, och vi är därför inte kvalificerade att ifrågasätta hans handlingar.
Gud är inte allsmäktig, kärleksfull eller välvillig.
Gud vill att vi ska lösa det onda som ett sätt att tjäna honom.