Omvänd diskriminering uppstår när en grupp som allmänt gynnas eller anses vara majoritet behandlas mindre fördelaktigt till förmån för en minoritetsgrupp. Med andra ord kan omvänd diskriminering förekomma när män — traditionellt sett en majoritet och gynnad grupp — diskrimineras till förmån för kvinnor. Sådan diskriminering kan också förekomma när kaukasier behandlas sämre än icke-kaukasier.
Inom USA och många andra länder finns det en lång historia av diskriminering av vissa raser eller klasser av människor. För att rätta till dessa fel och skapa ett mer jämställt samhälle har medborgarrättslagstiftning antagits i olika former. I USA, till exempel, förbjöd Civil Rights Act från 1964 diskriminering på grund av ras, religion, kön, nationellt ursprung och färg.
Som ett resultat av ett ökat fokus på icke-diskriminering och på de potentiella påföljder som är förknippade med att inte följa medborgerliga rättigheter, har minoritetsgrupper i vissa sammanhang kommit att gynnas framför de traditionella majoritetsgrupper som åtnjutit förmånsbehandling. Dessutom har andra regler och lagar, såsom positiv särbehandling, antagits där de grupper som traditionellt diskrimineras ges viss företräde enligt lagen. Vissa hävdar att denna typ av beteende är omvänd diskriminering.
Till exempel, om en man och en kvinna får exakt samma poäng på ett test för att bli chef, kan kvinnan anställas framför mannen enbart på grund av hennes status som kvinna och det faktum att det inte finns så många kvinnor på området som män. Vissa hävdar att detta är omvänd diskriminering. Enligt lagen skulle dock ett sådant beslut vara fullt lagligt, även om det är diskriminerande mot den manliga kandidaten.
Vissa typer av omvänd diskriminering har dock ansetts vara grundlagsstridiga. Till exempel, i ett fall från 1997 med titeln Gratz v. Bollinger, ansökte Jennifer Gratz till University of Michigan Law School. Hennes ansökan avslogs på grund av hennes status som kaukasisk, medan mindre kvalificerade afroamerikanska kandidater antogs till skolan. Under Michigan-systemet för antagning tilldelades numeriska poängvärden till eleverna för att bestämma antagningen, och afroamerikanska studenter tilldelades ett högt antal poäng i detta system, vilket resulterade i en oproportionerlig fördel för att få inträde till skolan.
Domstolen slog fast att även om positiv särbehandling är helt lagligt och att ta hänsyn till ras också är lagligt, steg Michigans beteende till nivån av omvänd diskriminering eftersom skolan hade ”skyddat” platser för minoritetskandidater. Med andra ord ansåg denna dom att specifika kvoter, där vissa platser eller jobb är exklusivt öppna för en minoritetsras, inte var tillåtna enligt lagen. Även om denna form av diskriminering syftade till att rätta till historiska fel, ansågs den fortfarande vara alltför diskriminerande för att klara av en samling enligt lika skyddsregler som finns i konstitutionen.