Okunskap om lagen är bristen på kunskap om en lag, vilket leder till att ett brott begås utan att vara medveten om det. De flesta rättssystem tror på principen att okunnighet om lagen inte är en ursäkt, och kommer att hålla svarande ansvariga för brott mot lagen även om de kan visa att de inte var medvetna. Det finns några undantag från denna regel, till exempel fall där det inte finns något sätt att en tilltalad kunde ha känt till en lag och detta kan tydligt bevisas. För det mesta förutsätter rättssystemet kunskap om lagen.
Argumentet går att om okunnighet om lagen var ett giltigt försvar, kunde anklagade individer alltid hävda att de inte kände till lagen och inte kunde hållas ansvariga. Att bevisa okunnighet är svårt, och därför kan detta ge en mekanism för att undkomma rättvisa. Rättsväsendet förutsätter kunskap på grund av att lagar är offentligt tillgängliga i ett antal format, och allmänheten kan be om råd från myndighetspersoner om de inte är säkra på lagligheten av en viss verksamhet. Detta kan spela in i idén om ”avsiktlig blindhet”, där en svarande inte söker råd om en aktivitet för att undvika att veta om den är laglig i hopp om att undvika ansvar.
Det finns några undantag från den allmänna regeln att okunnighet om lagen inte är någon ursäkt. Den ena är en situation där en lag ändras och en person inte kunde vara medveten om det. Till exempel skulle någon som vandrar i ett mycket avlägset område utan kommunikationsenheter inte vara medveten om lagändringar som gjorts och aviserats under denna period; om den personen bröt mot fiske- eller jaktlagarna efter en förändring, kunde hon åberopa okunnighet om lagen med motiveringen att hon inte hade något sätt att veta om förändringen.
Likaså kan dåliga råd från tjänstemän vara en förmildrande faktor, även om det vanligtvis inte accepteras som ett försvar. Det innebär att en person kommer att dömas för brottet, men kan få sänkt eller sänkt straff på grund av att han sökt råd hos en myndighetsrepresentant och fått dålig information. I det här fallet opererade den tilltalade tron att hans handlingar var lagliga eftersom han fick höra att de var av någon i en position att veta.
Okunskap om fakta ses separat från okunnighet om lagen. I de fall där okunnighet om fakta uppenbarligen spelar roll kan detta betraktas som ett försvar i ett mål. Detta kom upp i ett mål i Högsta domstolen 2010 om inkassoföretag, där domarna slog fast att det var försvarbart att ringa ett samtal utanför lagstadgade tider om inkassoföretagen hade felaktig information om tidszonen. I det här fallet agerar företaget utifrån dålig faktainformation samtidigt som det försöker följa lagen, och hålls inte ansvarigt för att inte ha rätt fakta.