Okulär spänning kallas ofta för intraokulärt tryck. Det är trycket från de gelliknande vätskorna, såsom kammarvattnet och glaskroppen, mot ögats tunika. Tunikerna är de skyddande lagren runt ögat och är kända som sklera, åderhinna och näthinnan. Ett normalt tryck av dessa vätskor mot tunikerna är väsentligt, eftersom det är kraften som ger form åt ögongloberna. Över- eller reducerat tryck kan dock leda till problem som okulär hypertoni eller okulär hypotoni.
Glaskroppen är den gelliknande vätskan mellan linsen och näthinnan, och dess huvudsakliga funktion är att bibehålla ögats form. Mellan linsen och hornhinnan finns kammarvattnet, som också hjälper till att upprätthålla okulär spänning och ger viktiga näringsämnen till omgivande vävnader. Den vattenhaltiga vätskan strömmar ständigt in och ut ur detta område i lika stora mängder, vilket hjälper till att hålla rätt tryck. Om vätskorna inte kan rinna av ordentligt, eller om överskott av vätskor produceras, resulterar det ofta i högt tryck, vilket är känt som okulär hypertoni.
Okulär hypertoni är en stor riskfaktor för glaukom, som så småningom kan leda till blindhet om det inte tas om hand i tid. Risken för att utveckla okulär hypertoni ökar med åldern, men den har också kopplats till genetik, ögoninflammationer, vissa mediciner och andra fysiska hälsoproblem. Dessutom kan konsumtion av alkohol och koffein samt förändringar i blodtrycket också påverka ögonspänningen negativt. Träning som löpning, promenader, yoga och pilates, tillsammans med rätt vätskeintag, kan hjälpa till att upprätthålla ögonspänningen på en hälsosam nivå på 10-20 millimeter kvicksilver (mmHg).
Om ögonspänningen sjunker under 5 millimeter kvicksilver, resulterar det i en tömd ögonglob, känd som okulär hypotoni. Detta tillstånd uppstår om mer vätska dräneras än vad kroppen kan producera. Det kan uppstå som ett resultat av en ögonskada, uttorkning, lågt blodflöde, inflammation eller regmatogena näthinneavlossningar.
En tonometer används för att mäta trycket i ögat. Det finns flera typer, till exempel en applanationstonometer och en rebound-tonometer. Båda dessa kommer i kontakt med ögat och kräver således bedövning i ögat innan trycket kan tas. En annan typ av tonometer är den okulära responsanalysatorn, som inte kommer i kontakt med ögat utan bara mäter förskjutningen av hornhinnan när en dimma av tryckluft appliceras.