Många spel är vinna/förlust-spel, vilket i huvudsak betyder att en spelare vinner medan en annan spelare förlorar. Eftersom en vinst är lika med en förlust kallas detta nollsummespel. Vinner perfekt balansförluster vilket resulterar i noll. Exempel på nollsummespel inkluderar spel som dam eller schack. En vinnare är lika med en förlorare och resultatet är noll.
Detta tar dock inte riktigt hänsyn till alla situationer där man kan gynnas. En person som lär sig att spela schack kan ha nytta av att förlora, åtminstone i framtida partier, eftersom spelet han eller hon förlorar kan ge betydande undervisning om vad man inte ska göra. När två spelare matchas lika, gynnar inte det spel som framkallar vinst eller förlust nödvändigtvis någon av spelarna.
Konceptet med nollsummespel har extrapolerats till många olika discipliner och studier. Inom psykologi till exempel, kan ett gift par som har en tvist reducera tvister till nollsummespel om en person får ”vinna” kampen, vilket innebär att den andra personen förlorar. Psykologer och terapeuter försöker arbeta med människor för att istället lösa tvister på ett icke-nollsummespel. Till exempel, om paret går med på att kompromissa, vinner båda personerna, istället för att ha en vinnare och en förlorare.
Inom ekonomi föreslog matematikern John Nash en intressant lösning på problemet med nollsummespel, som han senare tilldelades Nobelpriset för. Standard ekonomisk teori hade ansett att ekonomi fungerar bäst när varje person handlar i sitt eget intresse. Nash föreslog att man skulle kunna eliminera nollsummespelsaspekten av ekonomi genom att varje person agerar inte bara av egenintresse, utan också av intresse för gruppen i stort. Detta skulle ge fler vinnare och färre förlorare.
Den avsevärda komplexiteten i saker som relationer mellan länder, handelsavtal och till och med förhandlingar inom ett land får ofta människor att tänka på icke-nollsummespel för att komma fram till lösningar. Till exempel, när ett handelsavtal föreslås mellan två länder kan målet vara att göra båda länderna till vinnare av avtalet, istället för att skapa ett avtal där ett land förlorar betydande fördelar till ett annat. Å andra sidan kan ett land som vill agera i sitt eget intresse ignorera principerna som lagts fram av Nash och andra och försöka bygga ett nollsummeavtal för spelhandel. När man försöker göra det, gynnar detta inte alla och kan leda till inget handelsavtal eller disharmoni mellan de två länderna eftersom det ena måste ”förlora” till det andra. Att bygga upp förbittring istället för att skapa goda relationer skapar inte på något sätt positivt resultat för landet som agerar enbart i egenintresse.