Nikotinamidadenindinukleotid är en kemisk förening som används i många cellreaktioner. I första hand överför den elektroner mellan molekyler. Denna förening består av två nukleotider bundna till varandra av två fosfatgrupper. Nikotinamidadenindinukleotid används i metabolismen av glukos och citronsyracykeln.
Denna dinukleotid finns i alla celler. En nukleotid består av en kvävebas, vilket betyder att den innehåller kväve; en sockergrupp; och en fosfatgrupp. Nukleotidernas kvävebaser kan variera, men när det gäller nikotinamidadenindinukleotid är de två kvävebaserna adenin och nikotinamid.
Kvävebasen binder till ett ribossocker, som består av fem kolatomer. Det femte kolet i ribossockret är bundet till en av de fyra syreatomerna i en fosfatgrupp. Detta gör en nukleotid. En dinukleotid bildas när de två fosfatgrupperna binder samman.
Nikotinamidadenindinukleotid förkortas som NAD+; plustecknet indikerar att molekylen kan acceptera en elektron från en annan molekyl. När detta inträffar reduceras NAD+ och blir NADH. Molekylen har fått en elektron och en väteatom. NADH kan i sin tur donera en elektron till en annan molekyl. Detta kallas oxidation, och NADH blir NAD+ — molekylen har förlorat en elektron och en väteatom.
Många av de metaboliska vägarna i celler använder NAD+ för att överföra elektroner. Vid glykolys, som är metabolismen av glukos, används NAD+ för att omvandla glyceraldehyd 3-fosfat till 1,3 bisfosfoglycerat. Processen producerar två NADH-molekyler och två väteatomer. Detta är det femte steget i den metaboliska vägen.
NAD+ används också i citronsyracykeln, som används för att metabolisera acetyl-CoA. Det används för att omvandla alfa-ketoglutarat till succinyl-CoA. Processen producerar NADH och CO2. Detta är det fjärde steget i citronsyracykeln. I reaktionen, som med den i glykolys, överförs en elektron till NAD+ och en väteatom binder till molekylen för att skapa NADH.
Arthur Harden och William Youndin var de brittiska forskarna som upptäckte nikotinamidadenindinukleotid. De genomförde ett experiment där ett prov av kokt, filtrerat jästextrakt sattes till ett prov av okokt jästextrakt. Under experimentet observerade de att jäsningen av det okokta jästextraktet ökade. De antog att en coferment var ansvarig för det. Senare skulle cofermentet identifieras av Hans von Euler-Chelpin, som beskrev det som en nukleotid sockerfosfatförening.