Nya Guinea Impatiens, det vetenskapliga namnet Impatiens x hawkeri, är populära blommande växter som vanligtvis planteras som ettåriga i trädgårdssyfte. De är nära besläktade med vanliga impatiens, även om blommorna är större och det finns mer variation i bladverket. De är infödda på ön Nya Guinea i södra Stilla havet och fördes till USA för odling på 1970-talet. New Guinea Impatiens är väldigt lättskötta växter som ger massor av färgglada blommor hela sommaren.
Som större växter än sina kusiner växer New Guinea Impatiens vanligtvis till en höjd av 12 till 24 tum (30.5 till 61 cm) och sprids ut till en bredd som är ungefär densamma. De har ömma, saftiga stjälkar med en ljusare grön än löven och förgrenar sig åt många håll. De stora bladen har en slät, glansig look med en långsträckt oval form som kommer till en punkt. Det finns en viss variation i lövverkets färg, från mörkt skogsgrönt, brons, till brokiga former i olika gröna nyanser.
Blommorna på New Guinea Impatiens är stora och pråliga. De finns i en mängd färger som rosa, röd, vit, lila och orange. Färgerna är ofta intensiva, och vissa sorter har blommor med variation mellan två nyanser. Varje blomma har fem hjärtformade kronblad som omger en liten ståndare i mitten.
New Guinea Impatiens introducerades först till USA 1970 av två växtsamlare från det amerikanska jordbruksdepartementet. Harold Winters och JJ Higgins samlade in dem som vildblommiga exemplar på en resa till Nya Guinea tillsammans sponsrad av den amerikanska regeringen och Longwood Gardens i Pennsylvania, som producerade ett dussintal exempel som användes för att skapa de sorter som används i trädgårdar idag. Nya Guinea Impatiens har sitt ursprung i ett varmt tropiskt klimat som perenner, även om de idag planteras som ettåriga i trädgårdar. Om förhållandena är lagom kan de bete sig som perenner, men de kan vanligtvis inte överleva vintern på de flesta platser.
I trädgården är New Guinea Impatiens mycket mångsidiga och kan planteras i bårder, rabatter och krukor. De klarar sig bra i skuggan eller i delvis indirekt solljus, men om de planteras i fullt solljus kommer de att behöva vattnas dagligen. De föredrar jord som har berikats med kompost eller annat organiskt material, och behöver tillräckligt med vatten för att hålla jorden fuktig, men inte mättad. De tenderar att vissna om de får torka ut men återhämtar sig snabbt när de har vattnas. Med regelbunden vattning och enstaka gödningsmedel kommer de att blomma stadigt från mitten av våren till frost.