Neuropsykofarmakologi är ett studieområde som kombinerar grunderna för både psykofarmakologi och neurovetenskap. Psykofarmakologi är en vetenskap som involverar läkemedels möjliga effekter på hjärnan och det beteende de kan orsaka, medan neurovetenskap är studiet av nervsystemet och processen för hur nerver styr impulser och beteende. Ett av huvudsyften med denna tvärvetenskapliga vetenskap är att definitivt fastställa sambanden mellan vissa läkemedel och hur de påverkar hjärnan för att utveckla nya läkemedel för att behandla psykiska tillstånd och neurologiska störningar.
Hjärnan styr impulser genom rörelsen av signalsubstanser i hela kroppen. Neurotransmittorer är kemikalier som är ansvariga för att förmedla meddelanden till nervceller i hela kroppen för att utlösa impulser. Avvikelser i överföringsprocessen tros vara den bidragande faktorn till psykiska hälsotillstånd, såväl som tillstånd, såsom epilepsi och Parkinsons sjukdom, som orsakar funktionsfel i motoriken. Neuropsykofarmakologi syftar generellt till att studera hur olika läkemedel påverkar neurotransmittorernas funktion som ett sätt att komma på nya läkemedel för att hjälpa till att behandla olika neurologiska tillstånd.
Forskningsstudier inom neuropsykofarmakologi tenderar att främst fokusera på en mängd olika psykiska hälsotillstånd. Dessa kan inkludera psykotiska störningar, såsom schizofreni, där en person blir helt verklighetslös, eller humörstörningar, såsom depression eller bipolär sjukdom. Ätstörningar som anorexi och bulimi, samt sömnstörningar och ångeststörningar, är också ofta ämnet för forskning för nya och mer effektiva mediciner.
En av de centrala grunderna för neuropsykofarmakologi är studiet av hur läkemedel påverkar hjärnan samt okontrollerbara impulser och beteenden. Under forskning observeras läkemedel i allmänhet för att avgöra om de förändrar aktiviteten hos neurotransmittorer på något sätt och därmed leder till förändringar i humör eller beteende. Ett vanligt föreskrivet läkemedel som ofta studeras regelbundet är selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI). Dessa typer av läkemedel hjälper till att stabilisera nivåerna av serotonin, en signalsubstans som är ansvarig för känslor av lycka och välbefinnande och vars låga nivåer kan bidra till ångest och humörstörningar. Det är inte ofta känt exakt hur eller varför läkemedel som SSRI fungerar, så denna tvärvetenskapliga vetenskap tenderar att sträva efter att upptäcka definitiva svar.
Kritiker av denna tvärvetenskapliga vetenskap anser att det inte har funnits tillräckligt med avgörande forskning för att fastställa hur hjärnans mekanismer blir onormala. De citerar ofta inkonsekvenser i forskningsresultat när det kommer till neurologiska störningar, såsom olika slutsatser baserade på kön, ålder eller genetik. Eftersom ett av vetenskapens huvudmål är att fastställa de biologiska aspekterna som orsakar onormala hjärnimpulser och leder till beteendeförändringar, kan kritiker hävda att detta studieområde inte har visat sig vara framgångsrikt.