Neonatal livstöd är en bred term som kan syfta på alla medicinska tekniker eller redskap som behövs för att hålla ett nyfött barn, eller nyfödd, vid liv. Nödställda barn överförs vanligtvis till neonatalintensivvårdsavdelningen (NICU) på sjukhuset och placeras i en kuvös för att få kritisk vård. Neonatal livstöd kan innefatta noggrann observation av barnets vitala tecken, temperaturkontroll, intravenös eller sondnäring, nyfödd återupplivning och syresättning.
Ett barn kan vara i nöd och i behov av neonatalt liv av många anledningar. Fostervattnet kan innehålla en tidig avföring av barnet, som kallas mekonium. Spädbarnet kan vara för tidigt eller förlöst innan det når full utveckling, eller så kan barnet ha hur många andra symtom som helst på fosterbesvär. Alla dessa faktorer beaktas av läkare, sjuksköterskor och andra medicinska experter så att de kan förbereda sig för att ge korrekt neonatalvård så snabbt som möjligt.
Neonatal återupplivning är en av de viktigaste och mest omedelbara problemen inom neonatal livstöd. Detta görs vanligtvis av en läkare eller sjuksköterska i förlossningsrummet när barnet är i nöd och slutar andas. Barnet kan börja flämta, när barnets hjärtfrekvens och blodtryck sjunker, och sedan sluta andas, eller så kan barnet misslyckas med att andas alls efter förlossningen. I vissa fall kan knacka på barnet stimulera andningen, särskilt hos spädbarn som är kraftiga. För mindre friska bebisar eller de som inte svarar på stimulering måste återupplivning påbörjas omedelbart.
Spädbarnet kommer att torkas och läggas i en varmare säng för att förhindra köldchock, placeras så att luftvägarna är fria och sedan ges andningsstöd, vanligtvis i form av mask och påsventilation. Påsen blåses upp med en viss mängd syre, och sedan pressas påsen så att syret rinner genom masken in i barnets näsa och mun vid önskat tryck. Cirkulationen kontrolleras sedan och om pulsen faller under en viss punkt kan barnet få bröstkompressioner. Bebisen kan intuberas, eller få en andningsslang införd i kroppen, om det inte verkar som om mask- och påssystemet fungerar tillräckligt bra. Ibland får barnet även ett läkemedel som heter adrenalin för att påskynda hjärtfrekvensen.
Under neonatal återupplivning och varje efterföljande neonatal livstöd är noggrann övervakning av cirkulation, andning och temperatur en prioritet. Hjärtfrekvensen observeras vanligtvis genom navelartären, eftersom andra blodkärl är mindre välformade, och en navelartärkateter (UAC) används för att mäta blodtryck och ta blodprov. På samma sätt använder en navelvenkateter (UVC) navelvenen för att infundera läkemedel och näring i barnets blod.
Den nyfödda kan också vara ansluten till en kontinuerligt positivt lufttryck (CPAP) maskin, som hjälper hans eller hennes andning. Sofistikerade kuvöser spelar ofta en stor roll i neonatal livstöd, utrustade med monitorer för hjärtfrekvens, temperatur, andning, hjärnaktivitet och blodtryck. Kuvösen håller barnet varmt, skyddar barnet från bakterier och upprätthåller en hög luftfuktighet för att hjälpa till att balansera vätskor i kroppen.