Nazca-linjerna är gigantiska teckningar i jorden, eller geoglyfer, som ligger i Nazcaöknen i Peru. De byggdes av medlemmar av en gammal kultur som bebodde området mellan 4- och 8-talen f.Kr. Dessa linjer består av hundratals figurer, var och en ritad med en enda linje, många i form av djur. Det mest mystiska med dem är att bilderna de bildar endast är synliga från högt upp i luften; några av figurerna mäter 900 fot (270 meter) i diameter.
Dessa figurer klassificeras som negativa geoglyfer, vilket innebär att de skapades genom att en del av markytan togs bort, snarare än genom att lägga till smuts eller grus. Ytan av Nazcaöknen är täckt med rostiga småsten, som de gamla människorna tog bort för att avslöja lättare jord under. Torrheten och bristen på vind i öknen har hållit Nazca-linjerna extremt välbevarade genom århundradena.
Varför det forntida Nazca-folket skulle skapa utarbetade geoglyfer så stora att ingen kunde se dem har förbryllat forskare sedan de upptäcktes. Den ledande teorin är att de var religiösa till sin natur, menade att vara synliga för gudar som bor högt på himlen. Förespråkare av denna teori antyder ofta att raderna inte bara fungerade som meddelanden till gudarna, utan också som vägar som leder till och från platser för tillbedjan.
En av de mest kontroversiella alternativa teorierna, populariserade av författaren Erich Anton Paul von Däniken, är att utomjordingar hjälpte Nazca-folket att bygga geoglyfer som landningsremsor för deras flygplan. Andra har föreslagit att det forntida Nazca-folket utvecklade rudimentära flygmetoder, troligen en luftballong.
En av de tidigaste teorierna föreslog att Nazca-linjerna var en form av astronomiska diagram, men det finns inte tillräckligt med bevis för att stödja denna idé. En liknande teori pekar på en period av frekventa solförmörkelser i öknen runt den tid då linjerna byggdes; Nazca-folket kan ha tolkat fenomenet som att ett gigantiskt öga observerade dem från himlen och byggde ritningarna till dess fördel. En annan teori som har vunnit lite popularitet är att de fungerade som en karta över underjordiska vattendrag, vilket skulle ha varit ganska värdefullt i öknen.