Naturgasreglering hade varit på plats, skenbart för att skydda kunderna från höga energipriser, under de första åren av den energiförsörjningsindustrin. Branschen var i första hand ett monopol vid den tiden, så den hade makten att debitera konsumenterna vad den ville, inklusive högre priser. Övergången till avreglering av naturgas i USA började ta form 1935 när Federal Trade Commission (FTC) blev oroad över branschens reglerade monopolistiska praxis och dess nästan totala kontroll över energipriserna till kunderna. Avregleringen av naturgas har erbjudit amerikanska konsumenter fler leverantörsval och som ett resultat lägre naturgaspriser från vissa företag.
I och med att Natural Gas Act antogs från 1938 kunde den amerikanska regeringen reglera priserna för leverans av naturgas mellan statens rörledningar. Detta var ytterligare ett sätt som regeringen försökte begränsa naturgasmonopolens marknadsmakt. Det var med andra ord ett försök att hålla kostnaderna konkurrenskraftiga för konsumenterna.
På 1960-talet reglerade Federal Power Commission (FPC) kostnaden för naturgas som var avsedd för mellanstatlig, men inte intrastatlig leverans. Leverantörer fann att de kunde sälja sin naturgas för sin närområde till mycket högre priser. Som ett resultat skapades en brist på naturgas i externa konsumentregioner eftersom majoriteten av leveransen hamnade i det intrastatliga leveranssystemet. Därför slutade regleringen av naturgasindustrin av den federala regeringen faktiskt med att skada konsumenterna i slutet av 1970-talet.
För att främja avreglering av naturgas så att bristen på försörjning mellan stater kunde motverkas, infördes Natural Gas Policy Act (NGPA), som en del av National Energy Act (NEA), i november 1978. Avreglering och de resulterande höjningarna i naturgaspriserna leder till ett överutbud på grund av minskad efterfrågan. Köpare av naturgas tvingades köpa en paketerad plan, som bestod av leverans och leverans. Med FERC Order No. 436, som utfärdades 1985, hade mellanstatliga rörledningar möjlighet att enbart fungera som transportörer av naturgasförsörjning istället för att också vara säljare av densamma.
Under 1990-talet gjorde avregleringen av naturgas många fler leverantörsalternativ tillgängliga för privat- och företagskunder. Naturgastjänster fortsatte att tillhandahållas, oavbrutet, genom den ursprungliga leverantören, men med vissa besparingar för kunderna, när de väl hade valt en ny leverantör. Detta gav konsumenterna en roll i att fatta det beslut som var bäst för dem, angående deras naturgasförsörjning. Med avregleringen av naturgas tenderade konkurrensen mellan nya leverantörsföretag att hålla priserna till konsumenterna lägre och även i schack.
Från och med år 2000 initierade många andra länder förutom USA förslag om avreglering av naturgas med Världshandelsorganisationen (WTO). Kanada, Norge och de sydamerikanska länderna Venezuela och Chile tog alla steg i den riktningen. Storbritannien har nu en av de mest liberaliserade naturgasförsörjningsindustrierna i världen. När det gäller Europeiska unionen kom 2008 omkring 33 % av den totala gasförbrukningen från avreglerade leveranser.