Nationell konkurrensfördel är en bedömning av en nations förmåga att delta konkurrenskraftigt på internationella marknader. Vissa nationer har fler fördelar än andra, av olika anledningar. För att främja ekonomisk tillväxt kan regeringar identifiera sina styrkor och svagheter och spela på dem för att öka sin nationella konkurrensfördel. En av de mest populära bedömningsramarna för detta ändamål utvecklades av ekonomen Michael Porter.
Vissa nationella konkurrensfördelar kommer från resurser. Dessa inkluderar inte bara naturresurser, utan också humankapital, som människor med speciella talanger. Nationer kanske kan öka sina resurser för att öka sin konkurrensfördel. Att till exempel grunda ett universitet för att främja vetenskaperna skulle leda till fler vetenskapsmän, som skulle skapa en ny resurs för landet att använda. Ju mer resurser ett land har, desto mer kan det konkurrera.
Förmågan till innovation är en annan faktor. Nationer som aktivt främjar och stöder innovation kan uppleva större framgång på globala marknader. Precis som med resurser kan detta ökas på olika sätt av regeringen. Till exempel kan en nation justera patentlagar för att uppmuntra företag att utveckla nya produkter för den öppna marknaden, eller så kan den finansiera ansträngningar som sannolikt kommer att bära frukt om de ges stöd.
Stödjande industrier är också en nyckelkomponent i nationella konkurrensfördelar. Inom vetenskapen, till exempel, behöver forskare kemiska leverantörer, tillverkare av instrument och andra industrier för att stödja sitt arbete. Utan ett uppkopplat nätverk av företag som tillhandahåller produkter och tjänster skulle individer med kompetens eller innovativa företag inte kunna delta fullt ut på marknaden. En del av utvecklingen av nationella konkurrensfördelar kan således innebära främjande av service- och stödindustrier.
Lokala marknadskrav och påtryckningar kan också spela en roll. Vissa marknader främjar innovation och utveckling, medan andra är mer stagnerande till sin natur. I ett land där teknikindustrin är mycket konkurrenskraftig, till exempel, drivs teknikföretagen att ständigt förbättra och förnya sig. Detta gör i sin tur företaget mer konkurrenskraftigt på den internationella marknaden eftersom det kan ta ut ny teknologi snabbare än konkurrenterna. Inre tryck formar ekonomins yttre presentation genom att skapa incitament för tillväxt och utveckling.
Michael Porter föreslog en diamant av dessa fyra nyckelegenskaper som kunde jämföras, jämföras och bedömas för att fastställa nationella konkurrensfördelar. Standardiserade system gör det möjligt att skapa prestandamätningar som är lätta att jämföra. Rangordningar som skapas med sådana system kan ge information om hur länder står sig gentemot varandra från år till år.