Berättande poesi är poesi med en handling. Dessa dikters innehåll och rytmiska karaktär återspeglar den muntliga praxis som först startade den narrativa traditionen. Epos och traditionella ballader är de vanligaste formerna av berättande poesi, men även lekmän och vissa idyller kvalificerar sig.
Varje berättande dikt berättar en historia med en början, mitt och slut. Berättelsen har antingen en intern eller extern konflikt, tillsammans med en eller flera karaktärer som är fast i den konflikten. Vissa berättande dikter beskriver miljön direkt, men andra gör det inte.
Innan läskunnigheten slog rot behövde berättare rekonstruera berättelser från minnet. Poetiska element – som meter, rim, allitteration och assonans – hjälpte barderna att lättare komma ihåg orden och händelserna i flera berättelser än om dessa berättelser bara fördes vidare som prosa. Berättande poesi skanderades vanligtvis, vilket gav den en underhållande kvalitet. Ämnena för dessa dikter omfattade både populära berättelser som berättas enbart för njutning och nyheter om viktiga händelser från andra regioner.
Epos, en av de vanligaste typerna av berättande poesi, är långa dikter utan strofer som vanligtvis beskriver allvarliga, heroiska handlingar. Kungar, halvgudar, krigare och andra ädla figurer kämpar för sin kulturs, lands eller världs öde. Odysséen, en forntida grekisk episk dikt som tillskrivs poeten Homer, berättar historien om Odysseus, en legendarisk kung av Ithaca, när han kämpar för att ta sig tillbaka hem efter det trojanska kriget. Beowulf, en episk dikt komponerad av en anonym anglosaxisk poet någon gång mellan 700 och 1000 e.Kr., beskriver tre strider som utkämpades av Beowulf, en hjälte och slutligen kungen av Geats.
Balladen, en annan typ av berättande poesi, är vanligtvis kortare än den episka och något mindre allvarlig. De flesta ballader kan delas in i strofer och innehåller repetitiva ramar och abrupta övergångar. Balladteman täcker också ett bredare spektrum av ämnen än episka teman, inklusive kärlekshistorier, religiösa lektioner och äventyrliga berättelser om folkloristiska hjältar som Robin Hood. I modern populärmusik syftar termen ”ballad” dock oftast på en typ av kärlekssång som inte berättar en historia och som inte kvalificerar sig som berättande poesi.
Lays är långa, lättsamma berättande dikter som sjöngs av sångare och trovèrer på medeltiden. Dessa dikter är relaterade till den lyriska poesiformen, och båda poesityperna är starkt beroende av slutrim och beskrivningar av känslor och personliga upplevelser. Texten är dock icke-narrativ till sin natur, medan lekmannen berättar en historia genom att använda dessa känslor och upplevelser.
En idyll kan antingen syfta på en kort dikt som målar upp en glamoriserad bild av livet på lantbruket eller en längre dikt som berättar om en tidigare hjälte. Oavsett om poeten beskriver livet för en herde, en dräng eller en militärhjälte, faller en idyll som berättar en historia under kategorin narrativ poesi. Om en idyll endast beskriver en lantlig scen, men utan att berätta en historia om en karaktär inom den scenen, är den inte narrativ till sin natur.