Myelinisering är den process genom vilken ett elektriskt isolerande lager som kallas myelinskida utvecklas över neuroner, de nervceller som är ansvariga för att överföra elektriska signaler i hela kroppen. Mer specifikt bildar myelinisering ett myelinlager över axonet, den långa, fibrösa delen av en neuron längs vilken elektriska signaler överförs. Myelinskidan ökar kraftigt hastigheten med vilken elektriska impulser färdas genom hela kroppen. Många processer som initieras, upprätthålls eller avslutas av snabbt förökade nervsignaler kunde inte ske i tillräcklig takt utan myelinskidan.
Signaltransduktion längs neuroner som saknar myelin tenderar att vara ganska långsam, eftersom signalerna tvingas färdas med en konstant hastighet nedåt oisolerade axoner. Myelinisering ökar emellertid transduktionshastigheten avsevärt. Det förekommer inte längs hela nervcellens längd utan lämnar istället små luckor som kallas ”Ranviers noder.” Signaler, istället för att färdas med en konstant hastighet nedför en oisolerad axon, kan istället ”hoppa” från nod till nod i en process som kallas ”saltande ledning.”
Myeliniseringsprocessen, genom vilken myelinskidan bildas, börjar tidigt i fosterutvecklingen och fortsätter i många år, vanligtvis in i tonåren. Vanligtvis påverkar myelinisering nervcellerna i hela kroppen mer än de i hjärnan under fostrets utveckling. Vid tonåren existerar emellertid myelinskidor på axonerna hos de flesta nervceller i kroppen, inklusive de i hjärnan. Sådana höljen är vita till utseendet och utgör den ”vita substansen”-komponenten i hjärnan, i motsats till de gråbruna cellkropparna, blodkärlen och andra cellulära komponenter som utgör den ”grå materien”-komponenten i hjärnan.
Myelin består huvudsakligen av vatten, lipider och proteiner. Myelinisering sker mycket snabbt under tidig spädbarnsålder innan den avtar något och slutligen upphör under tonåren. Det är viktigt att spädbarn får kost som är relativt hög i fett, eftersom fett är nödvändigt för att tillföra lipidhalten i myelinskidan under myeliniseringsprocessen.
De försvagande resultaten av olika sjukdomar och störningar som orsakar demyelinisering kan illustrera vikten av myelinisering. Olika sjukdomar kan bromsa signalöverföringen ner i olika uppsättningar av neuroner och orsaka ett brett spektrum av obehagliga effekter som förlust av känsel, försämrad kognition och nedsatt motorisk funktion. Demyelinisering kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive genetik, vitaminbrist, infektion och andra okända orsaker. Ett av de mest framträdande exemplen på en demyeliniserande sjukdom är multipel skleros, eller MS, där myelinslidorna i hjärnan och ryggmärgen bryts ned. Denna nedbrytning kan orsaka ett stort antal neurologiska symtom som negativt påverkar både sensorisk och motorisk funktion.