Mushing är praxis att spänna hundar till en släde för rekreation eller transport. Det kan också utövas som en tävlingssport. Termen mushing kommer från uppmaningen som användes för att peppa hundarna – ”Mush!” Det tros komma från den franska marchen, som betyder ”gå” eller ”spring”, men ”hydda!” är ett mer vanligt upprop inom mushingsporten idag.
Naturligtvis praktiseras mushing endast i områden med betydande snöfall, även om en form av torrlandskörning, som kallas carting, också finns. Mushing är mest populärt i Nordamerika och Europa, och det är Alaskas statliga sport. Mushing som sport förknippas med ett fåtal organiserande organ, såsom International Federation of Sleddog Sports (IFSS). Supportrar hoppas få en plats i vinter-OS. Många tränar också mushing bara för skojs skull och för motion, snarare än tävlingsmässigt.
Hundar används inte längre för transporter, men vissa föredrar dem framför modernare lösningar, som snöskotrar. De som använder mushing som en praktisk form av transport i snön är mer bekväma med hundar än med en maskin och tycker att hundarna är mer pålitliga. De kan också ge sällskap på en lång, ensam resa genom snön.
Mushing kan använda sig av olika selekonfigurationer. De flesta raser använder hundar spända i par, som hästar som drar en vagn eller tomtens renar. Alternativt kan de användas i en enda linje.
På Grönland får hundarna var sin ledning och drar släden i en fanformation. Denna typ av sele ger hundarna mer utrymme att manövrera, men det är inte praktiskt i områden med träd. Om terrängen är ojämn eller täckt av skarp is, eller om resan blir lång, förses hundarna med tossor för att skydda sina fötter.
Hundarna i ett körspann delas in i grupper beroende på deras funktion i laget och deras placering, ungefär som idrottare i en lagsport. Ledande hundar finns längst fram i selen. De är ansvariga för att hitta stigen och sätta tempot för resten av laget. Det kan finnas en eller två ledarhundar i ett spann. I sällsynta fall kan ledningshunden vara oselad.
Gunghundar, näst längst i raden, ansvarar för att leda hundarna bakom sig runt svängarna. Laghundar är nästa. De följer de andra hundarna och tjänar till att tillföra kraft till laget. Denna position är valfri. Slutligen är hjulhundarna närmast släden. Hundar i denna position måste vara kraftfulla och kunna tolerera släden precis bakom dem.