Moralisk realism är en filosofisk synpunkt som säger att det finns moraliska fakta som man kan och bör agera på. Denna typ av filosofi är beroende av ett antal olika variabler och frågor, som alla måste besvaras för att moraliska realister ska acceptera det moraliska faktumet. I slutändan är målet med moralisk realism att fastställa objektiva moraliska värden. Detta görs genom att svara på frågan: Om det finns moraliska fakta, hur kan de upptäckas?
Moralisk realism har, även om den har en betydande efterföljare, andra former av filosofi som står i direkt kontrast till dess uttalade påståenden. De som ifrågasätter moralisk realism kallas antirealister. Sådana människor har betydande problem med de teorier som ställs av moraliska realister och vill ansluta sig till andra typer av filosofi. Antirealister delas ofta upp ytterligare i ett antal underkategorier.
Det första steget i moralisk realism säger att vissa moraliska meningar är sanna. Detta förutsätter förstås att sådant kan utvärderas. Att till exempel säga ”Mord är fel” är en mening som moraliska realister måste avgöra om den är sann eller inte. För att göra det måste de först besluta om sanningen i meningen kunde utvärderas.
Om det moraliska uttalandet kan utvärderas, ligger nästa steg för att avgöra om det är sant i att titta på dess verkliga relationer. Till exempel kan moralisk realism utföra vad som motsvarar en kostnads-/nyttoanalys för att avgöra om mord är fel. Vad skadar det individen? Vad skadar det samhället? Hur är dessa kvantifierbara? Finns det några fördelar eller fördelar med att mörda? Alla dessa frågor skulle behöva besvaras.
Om svaret avslöjar att det finns ett förhållande i den verkliga världen, så finns det i en moralisk realists medvetande andra kvantifierbara uttalanden som har absolut moralisk auktoritet. Således säger moralisk realism att bedömningar kan göras om dessa frågor, baserat på giltigheten av det moraliska uttalandet. Men innan bedömningar kan göras måste varje påstående granskas noggrant.
Den opposition mot moralisk realism som antirealister har kan bäst förklaras genom icke-kognitivistens känslor. Dessa individer tror att moraliska uttalanden endast kan accepteras eller förkastas utifrån ens egna personliga övertygelser, övertygelser och känslor. Därför kan det verkligen inte finnas något sätt att objektivt besvara frågan om det finns en verklig relation som kan kopplas till ett moraliskt uttalande.