Minoritetsrättigheter avser rättigheter för en individ eller en grupp som är ett litet antal i jämförelse med resten av befolkningen. Inom internationell rätt handlar minoriteters rättigheter mest om nationella, etniska, religiösa eller språkliga minoriteter, men det finns andra minoritetsgrupper. Minoriteters rättigheter ändras regelbundet i samband med minoritetsstatus, som bestäms av plats. Till exempel anses en judisk man i USA vara en religiös minoritet, medan samma man i Israel skulle vara en del av majoriteten.
Med ökande global medvetenhet och fokus på mänskliga rättigheter har FN (FN) gjort en deklaration om minoriteters rättigheter. Deklarationen är inte lag, men många länder, särskilt demokratier, är skyldiga att hålla sig till dess innehåll eftersom de har undertecknat fördrag. Även om det fortfarande finns många länder som grovt kränker mänskliga rättigheter, särskilt när det gäller minoriteter, ger FN:s deklaration en väl avrundad förklaring av minoriteters rättigheter.
Deklarationen om rättigheter för personer som tillhör nationella eller etniska, religiösa och språkliga minoriteter antogs 1992 och främjar globalt mänskliga rättigheter och individuell frihet utan hänsyn till ras, kön, språk eller religion. Specifika minoritetsrättigheter som nämns i deklarationen inkluderar rätten för en minoritetsgrupp att njuta av sin egen kultur, utöva sitt val av religion och använda sitt eget språk utan rädsla för diskriminering.
I FN-deklarationen ingår också att människor som tillhör minoritetsgrupper har rätt att delta i livets alla aspekter, vilket inkluderar kulturella, religiösa, sociala och ekonomiska aktiviteter. Dessutom har minoritetsgrupper rätt att bilda och organisera sina egna föreningar. De kan välja att utöva eller inte utöva sina rättigheter utan diskriminering.
Nationer som ansluter sig till FN:s deklaration är skyldiga att vidta särskilda åtgärder för att säkerställa minoriteters rättigheter. När nationer skapar nya lagar, program och policyer måste de göra det med minoriteternas bästa i åtanke. Nationer måste också skapa gynnsamma förutsättningar för minoriteter att utöva sin kultur, religion, seder och språk när det inte bryter mot nationell lag. Att skapa dessa förutsättningar uppnås ofta genom utbildning.
Till exempel måste nationer inkludera möjligheter för minoriteter att lära sig sitt modersmål och instrueras i sitt modersmål. Dessutom uppmanas länder att främja kunskapen om kultur, historia, tradition och språk för minoriteter i deras land för att uppmuntra fredliga relationer mellan minoritetsgrupper och majoriteten. Stater uppmuntras också att främja minoritetsverksamhet inom den ekonomiska och politiska utvecklingen inom sina länder.