Perspektiven i redovisningen av minimileaseavgifter skiljer sig åt mellan leasetagaren och leasegivaren. Ur leasetagarens perspektiv beräknas sådana betalningar för att fastställa det lägsta belopp som ska betalas under leasingperioden. Uthyrare måste dock bestämma värdet av leasingavtalet vid en given tidpunkt, vilket görs genom att lägga till och subtrahera andra kostnadsfaktorer för att komma fram till den lägsta leasingavgiften. Att räkna ut dessa miniminivåer är inte alltid enkelt för någon av parterna, för förutom den faktiska betalningsstrukturen finns det andra kostnadsfaktorer som kan eller inte kan spela in. Vissa av dessa kostnader bärs av leasetagaren, vilket ökar minimileaseavgiften, medan andra bärs av leasegivaren, vilket urholkar värdet på leasingavtalet.
Typiska leasingbetalningar beräknas genom att helt enkelt dividera det totala beloppet för leasingavtalen i slutet av kontrakten med det totala antalet betalningar som ska göras. Det belopp som kommer fram kommer dock inte att ge en korrekt representation av minimileaseavgifter. Faktorer som typiskt sett påverkar hyrestagaren är ytterligare avtalsvillkor, garantier som ges beträffande fastighetsvärdena för hyresfastigheten vid hyresavtalets slut och ytterligare ersättning som krävs om hyresavtalet inte förnyas enligt överenskommelse. Att ta hänsyn till var och en av dessa relevanta faktorer och veta hur leasetagaren planerar att utnyttja dessa optioner kommer att göra det möjligt för leasetagarens revisor att komma fram till en korrekt siffra.
Å andra sidan gäller samma principer för uthyraren när man beräknar värdet av hyresavtalet vid en viss tidpunkt. Förutom att ta reda på hur leasetagaren avser att utnyttja optioner relaterade till relevanta kostnadsfaktorer, behöver leasegivaren även redovisa alla merkostnader han eller hon ådrar sig. Sådana kostnader som uthyraren ådrar sig kan inkludera underhåll, försäkring eller till och med skatter i vissa fall. Att subtrahera dessa kostnadsfaktorer, samtidigt som man räknar tillbaka i de faktorer som bärs av leasetagaren kommer att göra det möjligt för leasegivaren att ta hänsyn till minimileaseavgifter. Därefter kan leasegivaren använda detta som en utgångspunkt för att fastställa värdet vid vilken tidpunkt som helst under hyresavtalet, och sedan tilldela det värdet för redovisningsändamål.
Reglering av Financial Accounting Standards Board (FASB) tillhandahåller dokumenterade standarder som måste följas ur båda perspektiven när man beräknar minimileaseavgifter. Att följa dessa standarder säkerställer att både leasetagaren och leasegivaren kommer fram till värden med hjälp av standardmetoder som förstås av alla revisorer och chefer. Att fastställa nuvärden, oavsett syfte, kan ha en stor inverkan på den övergripande redovisningen av ett företag. Att göra det på ett korrekt sätt hjälper företag att undvika att misstolka finansiella rapporter eller förvränga rimliga värden för leasingkontrakt.