Vad är Midfoot Running?

I löparvärlden pågår ständigt en debatt i åratal om det bästa sättet att placera foten under en typisk löpgång. Det finns flera alternativ, varav det vanligaste är hällöpgången. Ett mindre vanligt alternativ är mellanfotslöpningsalternativet, och det nyaste och mest kontroversiella alternativet är löpgången för framfoten. Alla dessa olika typer av gångarter bestämmer i huvudsak var kroppens vikt placeras när en fot landar på marken. Under mellanfotslöpning kommer löparen att fokusera det mesta av kroppens vikt på framfoten såväl som mitten av foten, samtidigt som hälen hålls helt från marken.

Det vanligaste löpsteget innebär att man landar hälen först, eftersom de flesta löparskor har tillräcklig stoppning i hälen och detta är vanligtvis den mest bekväma typen av steg. Landningshäl först har dock betydande nackdelar, eftersom människokroppen egentligen inte är designad för att springa på detta sätt. En betydande mängd stötar överförs till hälen och in i benet vid landning, vilket kan leda till skada. För att motverka detta kan en löpare använda ett löpsteg mellan foten som håller mycket av belastningen från hälen.

Under ett mellanfotslöparsteg kommer löparens vikt att komma ner på framfoten och en del av mitten av foten. Detta är fördelaktigt eftersom foten, fotleden och vaden kommer att fungera som stötdämpare, vilket innebär att mindre stress överförs till fötter och ben. Detta steg kan dock vara svårt och nya löpare kan ha svårt att anpassa sig till. Sprinters använder nästan alltid denna typ av steg eftersom det förbättrar en persons löphastighet, eftersom foten spenderar mindre tid på marken och mer tid på att driva kroppen framåt.

Mellanfots- och framfotslöpning har fått mer och mer uppmärksamhet sedan barfotalöparskorna kom, som överhuvudtaget använder väldigt lite vaddering i sulan. Löpare måste anpassa löpgången för att tillgodose denna brist på dämpning; landning på hälarna kommer att leda till skada, men att springa på mellanfoten eller framfoten har också sina egna problem. Det är mer effektivt och naturligt för kroppen, men de flesta löpare är inte vana vid denna rörelse, vilket innebär att musklerna i foten och benen kanske inte är förberedda för den nya påfrestningen. Tillstånd som plantar fasciit är vanligare bland löpare som använder barfota löparskor och en förändrad löpgång.