Metalloider är en kemiterm som används för att beskriva en grupp kemiska grundämnen som delar några av de fysiska och kemiska egenskaperna hos metaller, såsom järn och koppar, men som inte kan klassificeras som metaller eftersom de också delar vissa egenskaper hos icke-metalliska grundämnen såsom kol och svavel. Metalloiderna brukar sägas bestå av bor, arsenik, antimon, tellur, germanium och kisel. Ibland ingår också polonium och astatin, men det finns en viss vetenskaplig debatt om huruvida de är riktiga metalloider. Dessa element är ofta spröda och glänsande till utseendet, men det finns ingen strikt definition av de egenskaper och egenskaper som krävs för att definiera ett element som en metalloid. Termen halvmetaller används ibland också för att hänvisa till metalloida element, men denna term omfattar inte bara kemiska element, utan även föreningar som består av flera element.
Alla metalloider är fasta ämnen vid normalt tryck och temperatur, och vissa av metalloidernas egenskaper, som att de har en lyster eller glans, liknar metallelementens. Men metalloidernas egenskaper som deras joniseringsenergi, elektronegativitet och kemiska reaktivitet skiljer sig från både icke-metalliska och metalliska grundämnen i det periodiska systemet. Till exempel är borets kemiska reaktivitet som för en metall i vissa fall, och som den för en icke-metall i andra fall, beroende på vilket material det reagerar med.
Metalloiderna varierar i densitet och vid vilken temperatur de kokar eller smälter. Flera av metalloidelementen är halvledare, vilket betyder att de kan bära en elektrisk laddning. Bor, kisel och germanium är halvledare som används vid tillverkning av elektronik, till exempel för att tillverka transistorer, dioder och solbatterier. Kisel är ett särskilt viktigt halvledande material vid tillverkning av datorkomponenter som datorchips. Kisel används också i så olika produkter som hårsprayer, lim och bilpolish.
Andra metalloider används också för olika vetenskapliga och industriella ändamål. Germanium används vid tillverkning av transistorelement och för att tillverka spektroskop och infraröda detektorer. Arsenik är välkänt som ett giftigt ämne, men kan också användas som dopningsmedel, vilket innebär att det tillsätts till halvledare för att förbättra deras ledningsförmåga. Antimon är ett annat dopningsmedel och används även vid tillverkning av lagringsbatterier. Tellur används ofta för att förändra egenskaperna hos olika metaller och legeringar, såsom koppar eller rostfritt stål, och används även vid tillverkning av färgat glas och keramik.