Melankoli, som ursprungligen definierades av grekiska läkare runt 300 f.Kr., är en psykologisk störning som kännetecknas av aptitlöshet och nedstämdhet. Moderna psykologer tror generellt att det är en annan term för vad som nu kallas depressiv sjukdom. Inom den antika grekiska medicinen trodde läkarna att varje sjukdom orsakades av en obalans i en av fyra huvudsakliga kroppsvätskor, eller humor. Ett överskott av svart galla sades vara orsaken till ett deprimerat sinnelag. Namnet togs från de grekiska grundorden melas, som betyder ”svart”, och kholé, som betyder ”galla”.
Som definieras i de hippokratiska skrifterna, producerade melankoli vissa symtom som är mycket lika de som är förknippade med depression idag. Ihållande sömnlöshet, brist på aptit och nedstämdhet ansågs alla vara tecken på detta tillstånd. Dessutom noterade grekiska läkare att patienter som led av melankoli uppvisade aggressivt beteende, vilket ibland ledde till självmord.
Det är intressant att notera att tidiga studier av melankoli resulterade i slutsatser som starkt korrelerar med vad vi nu vet om depression. Till exempel rapporterade de gamla grekerna att det verkade förvärras eller bli vanligare under höstmånaderna, bevis som kan koppla tillståndet med säsongsbunden affektiv störning (SAD). Dessutom troddes ett tillstånd som kallas mani, kännetecknat av ett kraftigt förhöjt humör, senare vara kopplat till melankoli. Detta tyder på att vissa patienter inblandade i dessa tidiga studier kan ha lidit av bipolär sjukdom.
Forntida studier om melankoli verkar också skilja mellan situationell och kemisk depression. Även om Hippokrates tillskrev melankoli till ett kemiskt överskott av svart galla, noterade han också att symtomen kunde produceras av kvardröjande sorg och rädsla, vilket tyder på att situationsproblem också kan orsaka depression. Vid medeltiden studerade läkare sambandet mellan familjehistoria och melankoli.
Även om ordet fortfarande hänvisar till en dyster disposition, används det inte längre som en medicinsk diagnos. Idag definierar läkare klinisk depression som ett ihållande tillstånd av melankoli eller förtvivlan. För att resultera i en diagnos av depressiv sjukdom måste detta tillstånd utvecklas till den grad att det stör en individs dagliga liv.