Limbiska strukturer är de organ i den mänskliga hjärnan som utgör det limbiska systemet. Det limbiska systemet är involverat i emotionell respons, minne och mer rudimentära processer som motorisk funktion. Limbiska strukturer är belägna i den centrala delen av hjärnan, vid basen av hjärnbarken. Av denna anledning är ett mer exakt namn för det limbiska systemet basalganglierna. Ganglier är en term för strukturer sammansatta av nervceller, som alla hjärnstrukturer är.
Ordet limbisk kommer från en latinsk fras som hänvisar till en kant eller tröskel. Hjärnforskare från 20-talet observerade att de basala ganglierna är placerade i en punkt mellan lillhjärnan, som reglerar grundläggande fysiska processer, och neocortex, där högre hjärnfunktioner har sitt ursprung. De hänvisade därför till dessa gränsområden som limbiska strukturer, eller det limbiska systemet. Forskare som Dr. Paul MacLean, som myntade termen limbiska systemet, trodde att detta område representerade ett framsteg i evolutionär utveckling av hjärnan. Senare forskning har visat att detta är en oprecis teori, men de limbiska strukturerna är inte desto mindre avgörande för mänskligt beteende och överlevnad.
Individuella limbiska strukturer inkluderar amygdala och hippocampus, som reglerar emotionell respons respektive minne. Hippocampus är också involverad i rumslig orientering, liksom den närliggande parahippocampus gyrus. Hypothalamus och cingulate gyrus reglerar kroppsfunktioner som sömn, hjärtfrekvens och matsmältning. Talamus och fornix kommunicerar information till och från dessa organ till andra delar av hjärnan. Den närliggande nucleus accumbens, hjärnans njutningscentrum, anses ibland också vara en limbisk struktur.
Trots deras höga grad av betydelse för att reglera hjärn- och kroppsfunktioner är limbiska strukturer jämförelsevis små. Till exempel väger hypotalamus hos en vuxen människa en tiondel av ett uns (4 g). Detta är en bråkdel av hjärnans totala vikt på ungefär 1.3 kg.
Forskare är fascinerade av den nära kopplingen mellan de limbiska strukturerna, njutningscentret och hjärnbarken. Detta kan förklara hur människor kan få glädje av osannolika stimuli, som att återkalla ett förtjust minne eller smaka ett fint vin. Funktionen hos de limbiska strukturerna och andra hjärnorgan är en fråga om pågående studier. Undersökning av patienter med hjärnskador visar till exempel att minnet är en funktion av hjärnan som helhet och inte enbart beroende av hippocampus. Det finns indikationer på att det limbiska systemet är en alltför förenklad idé och att de verkliga relationerna mellan den limbiska och andra hjärnstrukturer kan vara mycket mer komplexa än man en gång trodde.