Lawrencium är ett grundämne med atomsymbol Lr, atomnummer 103 och atomvikt 262. Det upptäcktes vid Lawrence Radiation Laboratory – nu Lawrence Livermore National Laboratory – på campus vid University of California i Berkeley av Albert Ghiorso, Almon E. Larsh, Robert M. Latimer och Torbjørn Sikkeland på Alla hjärtans dag 1961. Den fick sitt namn efter Ernest O. Lawrence, som uppfann cyklotronen. Ursprungligen designad att representeras av atomsymbolen Lw, ändrades symbolen senare till Lr.
Lawrencium är den sista av de transuraniska aktinider eller aktinoider, såväl som den sista i gruppen som upptäckts, vilket avslutar en 173 år lång process. Det hela började när naturligt förekommande uran upptäcktes av Martin Heinrich Klaproth, en tysk kemist, 1789. Men utvecklingen av detta område släpade efter lite tills en rad upptäckter av transuranaktinoider, som alla upptäcktes syntetiskt, började med Neptunium år 1940.
Lawrencium producerades först genom att bombardera kalifornium med joner av bor. De små mängder lawrencium som hittills har skapats i kombination med lawrenciums mycket korta halveringstid gör det svårt att arbeta med och beskriva. Dess färg, till exempel, är en fråga om gissningar, liksom dess smältpunkt.
Det första isolatet hade en halveringstid på 8 sekunder. Tolv isotoper har hittills syntetiserats – Lawrencium (Lawrencium-252, -254, -255, -256, -257, -258, -259, -260, -261, -262 och -266), tillsammans med en kärnisomer , -253. Isotopen med den längsta halveringstiden som hittills upptäckts är Lawrencium-266, med en halveringstid som rapporterats 11 timmar. Lawrencium-262 upptäcktes första gången 2014.
Vissa Lawrencium-isotoper har observerats produceras av sönderfallet av tyngre grundämnen, såsom bohrium, dubnium, meitnerium och ununtrium.