Många människor förknippade ordet ”brott” med våld. I verkligheten är en stor andel av de brott som begås ett brott mot lagen om tjänstemannabrott. Tjänstemannabrottslag avser som regel brott som begås av utbildade yrkesverksamma inom ramen för sitt yrke. ”Vit krage brott” är inte en juridisk term; är dock en vanlig term inom advokatbranschen. Inom ramen för lagen om tjänstemannabrott kan man hitta brott som bedrägeri, förskingring och insiderhandel, såväl som dataintrång, förfalskning och mutor, bland annat.
Termen ”white collar crime” har bara funnits sedan slutet av 1930-talet. Den fick sitt namn från de personer som var mest benägna att begå brotten – professionella män som vid den tiden vanligtvis bar vitkrageskjortor på jobbet varje dag. Som ett resultat av detta har den lagsamling som behandlar brott som huvudsakligen begås av utbildade yrkesverksamma i överklassen kommit att kallas för vit kragebrott.
Bedrägeri och förskingring är två av de vanligaste typerna av tjänstemannabrott. Bedrägeri innebär ett avsiktligt bedrägeri eller en falsk representation av ett faktum som förmår en person att göra något som han eller hon annars inte skulle göra. I allmänhet leder bedrägeri till att offret skiljer sig med pengar under den falska tron att de får något av värde i gengäld. En person gör sig skyldig till förskingring när han eller hon på ett bedrägligt sätt tillägnar sig pengar som inte tillhör honom eller henne.
Datorbrott och identitetsstöldbrott blir allt vanligare med den digitala tidsåldern. Det finns en myriad av möjligheter för någon i en position med tillgång till digital information att dra nytta av att använda informationen för olagliga ändamål. Likaså begås brott som insiderhandel av någon som har privat information om aktiemarknaden och använder informationen till sin fördel.
Rent praktiskt är lagen om tjänstemannabrott inte annorlunda än någon annan strafflagstiftning. Vart och ett av de brott som anses vara ett tjänstemannabrott anklagas som ett brott och är straffbart på samma sätt som alla andra brott. Skillnaden tenderar enbart att ligga i vilken typ av person som begår brotten. På grund av tjänstemannabrottens karaktär är det bara någon i en myndighetsposition, eller med tillgång till privilegierad eller privat information, som kan begå brotten. Lagen gör dock ingen skillnad mellan åtalade.