The Child Online Protection Act, förkortat COPA, antogs i USA 1998 och försökte skydda barn, även kallade minderåriga, från att stöta på skadligt material när de surfar på nätet. Handlingen ansåg att skadligt material var någon form av nakenhet eller sexuellt innehåll och skapades för att hindra barn från att komma åt pornografi och relaterade webbplatser. Lagen fastställde att de som säljer eller distribuerar material som anses vara skadligt för minderåriga måste förbjuda minderåriga att komma åt deras webbplats. The Child Online Protection Act bedömdes som grundlagsstridig på grund av dess kränkning av rätten till yttrandefrihet, och från och med 2009 verkställdes den inte eller upprätthölls i domstol.
COPA ska inte förväxlas med COPPA, Children’s Online Privacy Protection Act. Denna lag antogs 1998 och är från och med 2010 fortfarande i kraft i USA. Det begränsar vad en onlineperson eller ett företag kan göra med personlig information som samlas in från någon under 13 år.
Enligt Child Online Protection Act skulle ett företag eller en person som driver en webbplats med vuxet innehåll ha varit skyldig att be besökarna ange en form av personlig identifiering för att komma in på webbplatsen. Detta kan vara ett identifikationsnummer, kreditkortsnummer eller en åtkomstkod. All information som samlades in i syfte att identifiera någon som vuxen och inte minderårig ansågs privat och det var olagligt för företaget att distribuera eller använda denna information på något annat sätt än för identifiering.
Ett undantag från regeln om skadligt material var material som ansågs vara pedagogiskt eller använts för vetenskapliga ändamål. Bilder eller illustrationer av människokroppen som används i syfte att lära barn om människans anatomi och hur kroppen fungerar är exempel på undantag. De skulle inte anses vara skadliga eller olagliga enligt Child Online Protection Act.
Enligt Child Online Protection Act är föräldrar ansvariga för att ta hand om sina barn, men Internet gör det svårare för föräldrar att skydda ett barn från sexuellt innehåll. Därför faller ansvaret på regeringen att se till att barn inte får tillgång till skadligt material online. Även om Child Online Protection Act kräver att distributörerna verifierar en persons identitet och ålder, kan de som inte är direkt ansvariga för att distribuera materialet inte hållas ansvariga. Detta skyddar Internetleverantörer och företag som är värd för webbplatser från att debiteras om en av deras kunder distribuerar skadligt material till en minderårig.