Lagen om komparativ fördel föreslogs först av David Ricardo, en ekonom som arbetade i London, England, under första delen av 19-talet. Hans arbete byggde på tidigare ekonomiskt tänkande såsom teorin om absolut fördel som lades fram av Adam Smith. Smith föreslog att ett land skulle engagera sig i internationell handel med de produkter som det hade en absolut fördel i – menar de som det kunde göra mer effektivt än andra länder kunde. Ricardo gick längre och påpekade att det är vettigt för ett land att specialisera sig på produkter där det har en komparativ fördel, vilket innebär att alternativkostnaden för att producera vissa varor eller tjänster är lägre i det landet än i andra länder. Genom att specialisera sig på dessa varor och tjänster och engagera sig i internationell handel kan ett land öka sin produktion.
Lagen om komparativa fördelar använder begreppet alternativkostnad, som tittar på tillgängliga alternativa användningar av samma resurser. Till exempel, om England kan producera en enhet ost på 20 timmar och en enhet vin på 30 timmar, medan Danmark kan producera en enhet ost på 10 timmar och en enhet vin på 25 timmar, då har Danmark en absolut fördel i båda produkterna. När England producerar en enhet vin hoppar man dock över att producera 1.5 enheter ost, medan Danmark hoppar över 2.5 enheter ost, vilket gör Danmarks alternativkostnad för att producera vin större än Englands, även om Danmark har en absolut fördel. Man kan därför säga att England i detta exempel har en komparativ fördel när det gäller att göra vin. Om England är specialiserat på att producera vin och Danmark är specialiserat på att producera ost – där det behåller en komparativ fördel i detta exempel – kan båda länderna öka sin totala produktion och sin nationella inkomst genom att engagera sig i internationell handel.
Lagen om komparativa fördelar som Ricardo lägger fram vilar på antagandet att produktionskostnaderna är konstanta, att transportkostnaderna är noll och att produkterna är exakt desamma var de än tillverkas. Teorin utgår också från att produktionsfaktorerna — såsom kapital — är rörliga, att det inte finns några tullar och att köpare och säljare har en perfekt kunskap om marknaden. Teorin tar bara hänsyn till arbetskostnader, eftersom Ricardo menade att alla kostnader i sista hand kan reduceras till arbetskostnader, en idé som kallas arbetsvärdesteorin. I den moderna världen kan lagen om komparativa fördelar ses ha viss relevans för handeln mellan utvecklade länder och utvecklingsländer, även om dess funktion är mindre uppenbar i förhållande till handel mellan industriländer.