Försäkringsavtalslagstiftningen bygger på flera principer, såsom ersättning, försäkringsbart intresse, yttersta god tro och garantier. Vissa bestämmelser som regelbundet finns i försäkringsavtal krävs enligt försäkringsavtalslagstiftningen, vilket leder till konsekvens i rättsförhållandet mellan försäkringsbolaget och dess kunder. Under decennier har försäkringsavtalslagstiftningen utvecklats från domstolsbeslut rörande dessa bestämmelser och dessa principer i länder runt om i världen.
Den första principen inom försäkringsavtalsrätten är begreppet ersättning, som är handlingen att göra försäkringstagaren hel igen efter att en särskilt nämn fara eller skada inträffat. Det finns två typer av gottgörelse: ansvarsförsäkring och för räkning. Med den förstnämnda typen av försäkring är den rättsliga standarden att försäkringsbolaget inte behöver betala en skadeanmälan om inte försäkringstagaren först betalar förlusten själv. Försäkringens räkning kräver helt enkelt att försäkringsbolaget betalar en skadeanmälan. Försäkringstagaren behöver inte betala för skadan innan fordran betalas.
Försäkringsavtalslagstiftningen i många jurisdiktioner inkluderar också principen om försäkringsbart intresse, som kräver att en försäkringstagare lider en verklig förlust för att få tillbaka sin fordran. Med andra ord, om den händelse som nämns i försäkringen skulle inträffa skulle det vara till men för försäkringstagaren. Om den försäkringsbara händelsen inte inträffar kommer försäkringstagaren till godo.
Yttersta god tro är en annan viktig idé inom försäkringsavtalsrätt, särskilt i common law-system. Försäkringstagare måste vara öppna och raka när de lämnar information till försäkringsbolaget som skulle påverka huruvida försäkringsgivaren kommer att skriva försäkringen och hur den kommer att skriva försäkringen. Ett försäkringsbolag kan anse en försäkring ogiltig om det visar sig att försäkringstagaren inte lämnat information i yttersta god tro.
Garantier är viktiga enligt försäkringsavtalslagstiftningen på grund av deras åtskillnad från försäkringsvillkoren. Skillnaden mellan de två avgör om ett avtalsbrott befriar försäkringsbolaget från något ansvar. Försäkringsavtalslagen ser brott mot en garanti som allvarligare än brott mot ett villkor.
Utformningen av vissa försäkringsbestämmelser är viktig i lagen om försäkringsavtal. Detta inkluderar bestämmelser om ersättning för alla intressenter, inklusive försäkringstagaren, försäkringsbolaget och förmånstagare. Särskild formulering bör också ange premien eller kostnaden för försäkringen och försäkringsbeloppet eller det högsta belopp som kommer att betalas till försäkringstagaren vid en skada. Alla försäkringar innehåller specifika undantag som indikerar förluster som inte täcks av försäkringen.
Det är viktigt att komma ihåg att försäkringsavtalslagstiftningen skiljer sig åt beroende på jurisdiktion. Varje nation har olika variationer och metoder. I vissa länder, som USA, kan varje stat ha olika lagar.