Kyrkolån är också känd som huslån eller trosbaserade lån, lån som beviljas för att bygga, renovera eller bygga ut ett gudstjänsthus eller annan anläggning som underhålls av en religiös organisation. Lån av denna typ erbjuds ibland av långivare av alla slag, såväl som finansiella tjänster som fokuserar specifikt på att förlänga lån till lagligt införlivade religiösa samfund och lokala församlingar. Det finns också några kristna samfund som driver sina egna privata kyrkliga lånetjänster som finansieras med konfessionella medel som avsatts för att hjälpa befintliga såväl som framväxande församlingar att bygga eller uppdatera en plats för gudstjänst.
Kyrkans lån kan användas för en mängd olika ändamål. Ibland används lånen för att skaffa en befintlig gudstjänstanläggning från en annan församling i området. Att renovera eller lägga till fler lokaler i en för närvarande ägd kyrkobyggnad är också ofta anledning att söka lån av denna typ. Det finns också tillfällen då en kyrklig församling kan vilja starta ett nytt tjänsteprojekt i sitt samhälle och kräver extern finansiering för att sköta projektet i början.
Processen för kyrkofinansiering följer vanligtvis samma allmänna riktlinjer som krävs för alla andra typer av lånsökande. Det innebär att sökande av kyrkolån måste visa förmåga att betala tillbaka det belopp som lånas enligt de villkor som är förknippade med lånet. I situationer där lokala kyrkliga fastigheter ägs av trossamfund snarare än lokala församlingar, kräver kyrkans finanstjänster ofta att en auktoriserad representant för samfundet fungerar som medundertecknare av lånet. Församlingens kreditvärdighet kommer att spela en stor roll för den typ av ränta som förlängs av långivare, förutsatt att låneansökan godkänns.
Kristna samfund av varierande storlek ger ibland kyrkliga lån till lokala församlingar, ett drag som eliminerar behovet av att söka finansiering från en extern källa. Ofta är räntesatsen och återbetalningsvillkoren mer liberala än de som erbjuds av andra långivare, även de som är specialiserade på ideell finansiering. Detta gäller särskilt i trossamfund där äganderätten till lokala kyrkliga egendomar inte innehas av församlingen, utan av trossamfundet självt. Kyrkoorganisationer som verkar med en hierarkisk konfessionell struktur är mycket mer benägna att ge kyrkliga lån till sina lokala församlingar än samfund där lokala församlingar anses vara autonoma.